Ingen pensionär ska stå utan tak över huvudet!

Bitte Assarmo, chefredaktör

Nu är det inte långt kvar till jul. För många är detta en tid av värme, gemenskap och kärlek. Den tid då vi tar emot Jesus som kommer till oss som ett nyfött barn, född i ett stall för vår frälsnings skull.

För andra är julen mörk och kall i det hårdnande samhällsklimatet.

En grupp som blivit alltmer utsatt och allt större de senaste åren är de hemlösa äldre. Larmen har duggat tätt under några års tid. Socialstyrelsens senaste undersökning visar att omkring 10 000 äldre över 50 år nu står utan tak över huvudet.

Trots detta ignoreras denna grupp i påfallande hög grad. Orsaken till nonchalansen är sannolikt det lika slitna som osanna argumentet att ingen svensk behöver vara hemlös.

Den svensk som är hemlös har missbruksproblem, är psykiskt sjuk, har valt det själv och så vidare får vi höra i en aldrig sinande ström. Idel bortförklaringar till varför just denna grupp ständigt bortprioriteras av myndighetspersoner och aktivister.

Men sanningen är en helt annan. Sjuka och gamla kan tvingas gå från hus och hem för att de blivit utförsäkrade. För att pensionen inte räcker till. För att ett bonusbarn tar ut sin laglott. För att det inte finns några billigare lägenheter att flytta till när inkomsten minskat drastiskt…

Orsakerna är många, och går inte att bortförklara med det uttjatade missbruksargumentet. 

Under flyktingkrisen 2015 kom över 30 000 ensamkommande ungdomar till Sverige, enligt Migrationsverkets statistik. Över 5500 av dem kom till Stockholm.

Dåvarande socialborgarrådet i Stockholm var inte sen att höja rösten:
– Inte ett enda barn i Stockholm ska stå utan tak över huvudet, sa hon.

Stockholms stad, liksom de flesta andra kommuner i landet, satte snabbt igång med att hitta boenden åt de ensamkommande. I Stockholm betalade man upp till 8000-10 000 kronor per dygn för boenden.

Många var de entreprenörer som snabbt såg en vinstmöjlighet i den kaotiska situationen. Och vinsterna kom. Den som 2015 startade någon form av verksamhet som inkluderade boende för ensamkommande kunde på mycket kort tid lyfta nettovinster av sällan skådat slag.

Men trots de enorma kostnaderna känner sannolikt en majoritet av svenska folket att det var rätt att skaffa fram boenden åt de ensamkommande. Precis som en majoritet lika sannolikt vill se samma agerande när det gäller boenden åt de hemlösa gamla. 

Det är orimligt att de som betalat skatt ett helt liv ska mötas av kalla handen när de själva behöver hjälp. Varje pensionär har under sitt liv varit med och bidragit till att bygga upp den välfärd som Sverige kunnat dela med sig av till asylsökande från andra länder. Nu måste samhället ta ansvar och se till att hålla samhällskontraktet!

Inte en enda pensionär ska stå utan tak över huvudet! Det är vad både Stockholms och andra städers socialborgarråd nu borde säga. Och med hög och klar stämma. Men i skrivande stund är det fortfarande tyst.

Det är dags att folkrörelser som #vistårinteut och#jagärhär nu visar samma lovvärda och starka engagemang när det gäller våra utsatta gamla som de gör när det gäller andra grupper.

Det gäller även kyrkor och samfund. Varför inte gå samman i kampen för att varje pensionär ska ha ett värdigt liv?

Man skulle till exempel kunna tänka sig ett gemensamt upprop för de hemlösa äldre: Kyrkor och aktivistorganisationer enade i en artikel i landets alla tidningar. Det skulle göra det svårt för politikerna att fortsätta blunda. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Vi kan inte ha ett Sverige där en allt större grupp människor utesluts ur den välfärd de själva varit med och byggt upp. Det är orättfärdigt och ovärdigt en välfärdsstat.