Interreligiös dialog med Jesus i fokus

Vem var − eller vem är − Jesus? Den frågan stod på dagordningen när Islams Ahmadiyya Församling i Malmö bjöd in till interreligiös dialog.

På plats fanns, förutom moskéns imam, representanter för tre kristna samfund. Fader Richard Hayward förklarade Jesus Kristus ur ett katolskt perspektiv.

Det var en ansenlig skara i åhörare som på onsdagskvällen samlades i den lite drygt två år gamla moskén i Malmös utkanter. Muslimerna var i majoritet.

Uppenbarligen finns bland dessa ett stort intresse för att höra hur kristna från olika riktningar ser på Jesus, som − fick man veta − kristna inte är ensamma ”ägare” till, utan som också har stor betydelse inom islam.

På väsentliga punkter skiljer sig de båda religionernas uppfattning åt. I ett annat sammanhang skulle kanske detta kunna leda till hetsiga meningsutbyten. Men några debatter var det inte fråga om i Mahmoodmoskén, utan interreligiös dialog och samförstånd.

Den islamska församlingens syfte är, poängteras det, att bygga broar. Man vill skapa förståelse och respekt. Genom att sprida kunskap vill man också undanröja missförstånd.
− Vi är här för att lära oss, inte för att debattera, hette det i inledningsanförandet.

Först ut med att presentera sig och sin tro var Anders Blomquist, arbetsledande präst i svenskkyrkliga Oxie församling:
− Jag är Jesusvän. Min tro, som grundar sig på både förnuft och tro, är en relation till Den treenige Guden, Fadern, Sonen och Den helige ande, förklarade han, som med tanke på den nära förestående julen också naturligt anknöt till inkarnationens mysterium.

Påsken och uppståndelsen är den bärande balken i vår kristna tro. Här skiljer sig de båda religionerna åt. Men även om Anders Blomquist framhöll att jul och påsk hänger oupplösligen samman, menade han att påskens budskap och betydelse kan vänta till annat dialogtillfälle.

Sedan blev det fader Richard Haywards tur att greppa mikrofonen:
− Vi kommer från olika kyrkor, men en sak har vi gemensamt: tron på Jesus, Guds son som blev människa, förklarade han.

Också han betonade att relationen till Jesus inte bara handlar om kunskap utan även om kärlek. Han framhöll också lidandet och förlåtelsen.  

Som exempel på det senare tog han Jesus och äktenskapsbryterskan, enligt lagen ett helt legitimt offer för stening:
− Men han sa inte att hon inte skulle stenas för då hade han brutit mot lagen. Nej, hans uppmaning var i stället att den som var utan synd skulle kasta första stenen. Han accepterade inte det hon hade gjort, men manade henne att inte synda igen. Han hatar synden, men älskar syndaren.

Fader Richard tog också upp Guds Moder Marias stora betydelse i Katolska kyrkan.

Daniel Mämecke, lekman från Pingstkyrkan, förklarade Jesus genom att helt enkelt beskriva templet − från ingångsporten till Det allra heligaste. Jesus är ingången, dörren.

Liksom den sjuarmade ljusstaken, Menorahn, lyste upp i templet, lyser Jesus upp världen. Han är den offrande översteprästen. Men till skillnad från denne, som fick offra om och om igen, ger Jesu offer försoning för evigt.
− Jesus är Ordet, hela tempeltjänsten, sa Daniel Mämecke.

Slutligen blev det imam Rizwan Ahmad Afzals tur att förklara hur man inom islams Ahmadiyyaförsamling ser på Jesus: han är en profet, som till sin natur är att likna vid Adam − skapad av Gud. Alltså inte som vi säger i vårt Credo: född och icke skapad, av samma väsen som Fadern.

Han var en människa, en av Gud utsedd budbärare. Islam erkänner jungfrufödseln som en mirakulös händelse som ändå inte är onaturlig.
− Den speglar bara människans förmåga att helt förstå vetenskapen bakom de olika fenomen som observeras i naturen, sa imamen.

Maria ses som en gudfruktig och rättfärdig kvinna, symbolen för rättfärdiga troende och välsignad av gudomlig inspiration.

Majoriteten av världens muslimer väntar på att Mahdi, den (av Gud) vägledde, och Messias ska komma. Ahmadiyya-muslimerna hävdar dock att rörelsens grundare, Mirza Ghulam Ahmad, är just Mahdi och att den utlovade återkomsten redan har skett.

Dessutom är det Ahmadiyya-muslimernas tro att Jesus inte dog på korset utan att han överlevde och är begravd i indiska Kashmir.

Detta är påståenden som helt motsäger den kristna tron och som för många kan te sig direkt anstötliga. Men syftet med hela kvällen var att skapa kunskap, förståelse och respekt. Detta inte minst sett utifrån den kärlek till Gud och nästan som både Bibeln och Koranen uppmanar de troende till.

Text och foto: Annica Skenberg