Recension: Aktuellt från svunnen tid

Kerstin Arthur-Nilson
Snitslad bana
GAudete förlag, 201

Romanen gavs ut första gången 1987 och har undertiteln ”en ungdomsroman”. Jag tror att dagens ungdomar skulle ha svårt att komma in i den. Den börjar nämligen som en hurtfrisk fyrtiotals film. Jag såg tydligt framför mig hur de käcka ungdomarna med gott humör slet i den skånska potatisåkern.

Romanen handlar om Elisabet som är 16 år 1943. Hon går i samrealskolan men arbetar under sommarlovet tillsammans med sina klasskamrater. Hennes liv är fyllt av kamraterna, skolan och av den första kärleken, Gösta, och hon är ganska barnslig i sina funderingar och tankar.

Det är krig utanför Sverige men man tänker inte så mycket på det till vardags. Lite närmare kommer kriget när det börjar komma flyktingar från Danmark, över sundet. Rektorn pratar om neutralitetspolitiken och hur tacksam man ska vara över att stå utanför.

Kriget smyger sig ändå på och sipprar allt mer in i vardagen. Skolan börjar igen och Brigitte, vars familj för länge sedan kommit till Sverige från Tyskland, blir allt mera ensam på rasterna. Den nya klassläraren, Fröken Lindman, hatar tyskarna och Brigitte blir måltavla vilket får förödande konsekvenser.

Någonstans i mitten blir romanen successivt en annan. Den får en mörkare, allvarsam ton. Även om Elisabet fortfarande är lite barnslig i sina funderingar märks det att hon blir allt mer påverkad av det som händer runt omkring. Kriget kommer plötsligt väldigt nära när den judiska familjen Grünlich får husrum hos Elisabets familj och hon tvingas dela rum med dottern Sonja. Familjen har hals över huvud flytt från Danmark och har ingenting med sig mer än kläderna de hade på sig.

Från att lite vardagligt ha vänt sig till Gud med sina tankar och funderingar blir Elisabets gudsbild fördjupad och påverkad av den Gud hon möter genom farbror Nathan, tant Sara och Sonja. De har kommit att stå henne och familjen nära och man rar de judiska högtiderna tillsammans.

Hurtfriskheten är borta och romanen har blivit allvarlig. Det är kallt ute, både bildligt och bokstavlig. Världen krackelerar runt Elisabeth och hon tvingas bli vuxen. Tvingas ta ställning, stå upp för det som är rätt, visa civilkurage och vara en äkta människa.

Genom Elisabet kommer de stora och svåra frågorna påtagligt nära. Vem är jag? Ska jag ta vara på min broder? Även om det innebär att jag måste göra avkall på min bekvämlighet? Men genom henne förmedlas också kärlek, förtröstan och tillit. Det blir särskilt påtagligt i det Lucia rande som avslutar romanen.

Och, ja visst är det en ungdomsroman – också för vuxna.

Ann-Marie Sjöberg