Recension: Insiktsfullt om evangeliet

Lars Hartman:
Bara Markus.
Text- och läsarorienterade studier av Markusevangeliet

Bibelsällskapets förlag, 2018

Den som ägnat ett långt liv åt vetenskap och forskning vill gärna i slutet av sitt liv sammanfatta de insikter han fått. Därför är det ofta mer givande för en läsare att ta del av en åttioårig professors insikter än de alster han lanserade som nybliven forskare. Den årsrika människan har överblick. Jag påmindes om detta nyligen, när jag fick Bara Markus i min hand, en nyskriven bok av professor emeritus Lars Hartman. Han har en diger vetenskaplig produktion bakom sig. Bland annat en utförlig kommentar till Markusevangeliet.

Vad är då syftet med denna nya bok? I förordet skriver författaren: Bara Markus tar sig inte fram steg för steg genom Markusevangeliet – som en kommentar gör – Markus bygger själv upp sina egna scener, men jag tar upp vissa aspekter i evangeliet: litterära egenskaper, innehållsliga problem och några särskilda temata. Min diskussion är dels textorienterad, dels läsarorienterad.

Markus anses vara det äldsta av våra fyra evangelier och skrivet omkring år 70. För mig blev det en spännande upptäckt att i Bara Markus se just Markusevangeliets egenart i förhållande till de tre andra evangelierna. Eftersom Markus troligen var lärjunge till Petrus är det också dennes röst man kanske ibland kan ana bakom Markus framställning. Markus använder ofta adverbet ”genast”. Man får intrycket, att Jesus hos Markus/ Petrus (?) handlar snabbt och omedelbart. Genom berättelserna i Nya testamentet vet vi att Petrus var en impulsiv människa. Han talar och handlar ”genast”!

En egenhet hos Markus och som skiljer honom från de övriga evangelisterna är en liten detalj i berättelsen om Jesu lidande.
Hos Markus ger man vin åt Jesus att dricka, blandat med myrra, står det. Matteus däremot anspelar på Ps 69:22 och skriver att man erbjuder Jesus vin ”blandat med galla”. Hartman påpekar, att för de första läsarna
av Markusevangeliet var myrravin ett delikatessvin. Men Jesus avvisar det – måhända ”för att istället dricka den bägare hans far vill.”

En särskildhet hos Markus är hans sätt att tala om Jesu dop. Gud utgjuter sin Ande över Jesus, något som Markus beskriver som att ”Gud häller ut sin Ande över Jesus.” Det betyder, att Gud själv är verksam med sin kraft. Johannes Döparen häller vatten över människorna, men Jesus, ”den starkare”, skulle vara verksam med gudomlig kraft.

Bara Markus är en bok värd att stifta bekantskap med, också för den som inte är teolog. Framställningen tyngs inte av fotnoter men belyser oväntade särdrag i Markusevangeliet och inspirerar läsaren till ett fördjupat bibelstudium.

Under arbetet med Bara Markus drabbades Lars Hartman av en allvarlig synnedsättning. I början kunde han på sin dator se en (!) bokstav i taget, sen försvann också denna möjlighet. Att ändå fortsätta arbetet med Bara Markus är en bedrift, som vittnar om ett nästan övermänskligt tålamod och en envis uthållighet. Trots att ögonens ljus nu är borta hos författaren har han förmått kasta nytt ljus över vårt äldsta evangelium – något av en paradox!

Margareta Kieffer

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: