Fascinerande kyrkolärare

Thomas McDermott OP:
Katarina av Siena – hennes andliga utveckling
och undervisning
Översättning: sr Katarina Gustavsson OP
Artos förlag, 2018



Dominikanerna, såväl bröder som systrar, har funnits länge i vårt land och jag har mött dem bland annat i Lund, Rögle, Rättvik, Marielund och Stockholm. Jag har imponerats av deras mod och kompetens. Många är välformulerade skribenter och översättare, språkkunniga och vältaliga. Att balansera mellan att vara kyrkan och traditionen trogen och samtidigt vilja en förnyelse, kräver vishet. När jag läser dominikanprästen Thomas McDermotts bok om Katarina av Siena kan jag ana varifrån deras inspiration kommer. Att ha ett helgon som Katarina som förebild och förebedjare förpliktar.

Katarina av Siena var den första kvinnan tillsammans med Teresa av Avila som utnämndes till kyrkolärare år 1970. Hon föddes troligen 1347 och dog 1380. Hon var en olärd analfabet, som dikterade sina skrifter, bland annat Dialogen.

I den bok som Thomas McDermott skrivit om hennes andliga utveckling och undervisning får man en inblick i det liv som denna unga kvinna levde på 1300-talet. Att läsa boken är att kliva in i en förgången tid, mycket skild från vårt eget århundrade. Författaren lyckas levandegöra en tid då mirakler och helighet var en naturlig del av människans verklighet. Man blir imponerad och fascinerad och ibland chockerad! McDermotts syfte är att uppmärksamma hennes andliga undervisning och lära. I introduktionen påpekar författaren att det visserligen finns gott om biografier och artiklar om Katarina av Sienas liv men ändå har väldigt liten uppmärksamhet givits hennes andliga undervisning.

Hur kunde denna outbildade sextonåriga flicka av enkelt ursprung på åtta år bli en förkunnare som läxar upp påven i Avignon? Hon säger att hon känner stanken av synd i det påvliga hovet. Vilket mod! Vilken kvinna!

Katarina var till skillnad från S:t Thomas av Aquino inte en systematisk teolog. Hennes undervisning flödade från hennes personliga kännedom om Kristus och hans mysterier. Hennes önskan var att i alla hon mötte tända en passionerad längtan efter Gud.

Vi får en beskrivning av hennes levnadshistoria, hur hon redan som sexåring fick uppenbarelser och hur hon lyckades undgå att bli bortgift tolv år gammal. När hon var sexton levde hon ett år isolerad i en cell i familjens bostad. Det är helt uppenbart att hon hade extraordinära gåvor.

Enligt tidens sed gisslade hon sig, och kärleken till medmänniskan tog sig ibland groteska uttryck, som då hon drack varet från de sjukas sår. (Jämför den helige Franciskus av Assisi.)

Katarina saknade utbildning, men hyste en stor aktning för intellektet och kunskapen, betonar McDermott. Det fanns inget sådant som teoretisk eller neutral kunskap om Gud. Kunskapen om Gud är alltid förvandlande, ansåg hon. ”Kärleken förvandlar oss till det vi älskar”. I Dialogen, som utgör en central del av hennes undervisning återspeglar hennes lära en inre soliditet och enhet. Författaren beskriver Dialogen som en enda juvel.

Boken är uppdelad i kapitel som alla avslutas med en sammanfattning. Det underlättar läsningen av denna omfångsrika bok som avslutas med sjuttio sidor fotnoter. Översättningen är gjord av syster Katarina Gustavsson, som gjort ett utmärkt arbete.

När jag lägger ifrån mig boken känns det som jag utfört en prestation men som varit väl värd besväret. Och jag har fått en ny vän, ett nytt helgon att älska och vörda. Jag kan bara önska att fler genom denna bok får stifta hennes bekantskap.

Elisabet Finné

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: