Abu Dhabi – mänsklig broderlighet i fokus

Påve Franciskus besök på Arabiska halvön är unikt i många avseenden. Det är första gången en påve besöker denna del av världen, som samtidigt är islams vagga och kärnland. Förenade Arabemiraten är ett land med tio procent katoliker, där man till skillnad från grannlandet Saudiarabien (som säkert har lika många katoliker) får fira mässan och ha egna kyrkor. En stor del av dessa troende deltog också i påvens mässa i Abu Dhabi. För dem var det en stor uppmuntran att få ta emot Kristi ställföreträdare och fira mässan offentligt. De flesta av dem är gästarbetare från Asien och deras sociala situation är inte så lätt. Vi skulle kanske kunna jämföra deras situation med det som migranter från Mellanöstern ibland får erfara i Europa.

Syftet med denna resa var inte bara att styrka de kristna i detta land utan också att nå fram till en djupare dialog med islam och andra religioner. Det var också ett hoppfullt tecken att judarna var representerade vid detta interreligiösa möte på arabiska halvön genom den polske överrabbinen. Efter mötet publicerades ett dokument om ”mänsklig broderlighet (human fraternity) för fred i världen och samlevnad”. Det är ingen teologisk text i ordets fulla mening utan ett uttryck för att man tillsammans utifrån sina olika religioner vill arbeta för mer samverkan bortom alla religiösa gränser. Bara så kan man bidra till en mer broderlig värld, där rättvisa, fred och försoning råder. Man utgår från den enhet som finns på skapelsens plan, som förenar människor av alla livsåskådningar och religioner, och därför kan inspirera alla att arbeta för en djupare dialog och en fredligare värld, där alla människors värdighet och rättigheter till fullo respekteras.

På många sätt är det en historisk text och ett genombrott för en djupare dialog. Texten har undertecknats av påve Franciskus och storimamen från Al-Azar-universitetet i Kairo, Ahmed el-Tayeb, en av islams mest respekterade andliga auktoriteter. Tillsammans förbinder man sig att främja tolerans, fred, ömsesidig respekt, vördnad för livet och familjen et cetera. Det är en mycket betydelsefull avsiktsförklaring, som kan bidra till en djupare förståelse mellan kristna och muslimer, ja, mellan alla människor av god vilja. I vår tid av konfrontation och extremism är det verkligen ett hoppets tecken.

En mening i denna deklaration har vållat diskussion: ”Pluralismen och olikheterna i religion, hudfärg, kön, etnisk tillhörighet och språk bejakas av Gud i sin vishet, i vilken han skapade människorna. Denna Guds vishet är ursprunget till trosfrihet och friheten att vara annorlunda”. Vissa tolkade detta som om det skulle vara Guds uttryckliga vilja att det skulle finnas en mängd sinsemellan olika religioner och att det är likgiltigt vilken man tillhör. Därför är det viktigt att betona att detta dokument inte är en dogmatisk text, som skulle motsäga vår tro på uppenbarelsen i Kristus. Här utgår man i stället – som brukligt är i interreligiösa sammanhang – från skapelsen, den naturliga teologin och naturrätten. Alltsedan påven Benedikt xvi har man därför använt termen ”broderlighet” (fraternitas) för att antyda mänsklighetens enhet på skapelsens plan i stället för ”gemenskap” (communio), som alltid har en trinitarisk klang och talar om de kristnas enhet på nådens plan. 

Under sitt besök i Jordanien 2009 betonade påven Benedikt xvi att även om kristna och muslimer inte kan föra en renodlat teologisk dialog, kan de på många andra plan inom kultur och samhälle göra gemensam sak. Begreppet ”broderlighet” skall enligt L’Osservatore Romano [Vatikanens nyhetsorgan, red. anm.] ha blivit ett av de mest förekommande orden i dokument från Vatikanen på sistone. Det tyder på den stora vikt man lägger på att skapa en djupare dialog och samverkan mellan religionerna för att stärka fred och rättvisa i vår plågade värld. Samtidigt inkräktar det inte på varje religions rätt att hävda sitt sanningsanspråk. 

Det är alltså inte tal om någon relativism eller synkretism. Som katolska kristna bejakar vi till fullo att Kristus är världens frälsare och att han har grundat sin kyrka på Petrus. Samtidigt får vi glädja oss åt att kunna samverka med troende av andra religioner för att bidra till fred i världen och bättre villkor för alla människor.

+Anders Arborelius OCD

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: