Intryck från en saligförklaring

”Y tan contenta!” (och jag är så glad!) står det på den pin jag köper av en liten tjej i vimlet. Under bilden av Jungfru Maria som projiceras ovanför scenen står ett citat från andra Korintierbrevet: ”Gud älskar en glad givare.” Och just glädje är det som präglar denna lördag den 18 maj då Guadalupe Ortiz de Landázuri saligförklaras i Madrid. Stämningen är hög inne på arenan där 11 000 personer från 60 länder har samlats för att delta i saligförklaringen. Överallt ser man vänner som stöter ihop, kindpussas och tar selfies. Det liknar en stor släktträff – eller möjligen en gigantisk klassåterförening.

Guadalupe föds på Vår Fru av Guadalupes festdag, den 12 december 1916. Hon är en glad och modig flicka som under sitt liv kommer att få många tillfällen att bryta ny mark. Guadalupe är en av mycket få kvinnor som studerar kemi vid universitetet i Madrid, och efter ett livsavgörande möte med den helige Josemaría blir hon en av de första kvinnorna i Opus Dei. Där får hon bland annat uppdraget att starta Opus Deis första studenthem för flickor och att börja det apostoliska arbetet i Mexico. Människor som berättar om henne återkommer till hennes leende och ständiga omsorg om sina medmänniskor.

Lika mycket som glädjen är närvarande i Guadalupes liv, lika mycket finns korset där. Guadalupes pappa är officer och döms till döden under det spanska inbördeskriget. Hon är bara 20 år gammal då hon håller sin pappa sällskap, natten innan hans avrättning. Guadalupes liv präglas också av ett försvagat hjärta som till sist leder till hennes död den 16 juli 1975. Men Guadalupes liv är ett vittnesbörd om att glädjen och korset på intet sätt är oförenliga – tvärtom.

Dagen efter saligförklaringen firas tacksägelsemässan av Opus Deis prelat, Fernando Ocáriz. Efter mässan kopplas påven in på länk från Regina caeli-bönen i Rom. Påven uppmanar till applåd för det nya helgonet och jublet håller på att lyfta taket på arenan i Madrid. Den helige Faders budskap till Opus Deis medlemmar, och till dem som tar del av verksamheten, är att ”alltid söka helighetens ´normalitet´, som brinner i våra hjärtan med Kristi kärleks eld. En helighet som världen och kyrkan verkligen behöver idag.”

Jag åker hem från Madrid, och trots trötta ben, försenade flyg och många lösa trådar som väntar på hemmaplan kan jag sammanfatta känslan i en enkel spansk fras: ”Y tan contenta”.

Sara Fredestad