Allvarliga frågor kring Abu Dhabi-dokumentet

Nyligen skrev kardinal Arborelius en viktig text om Abu Dhabi–dokumentet rörande ”mänsklig broderlighet”. Texten är viktig då dokumentet väckt allvarliga, välgrundade frågor bland katoliker. Hans eminens reder ut en hel del av dessa. Men det finns frågor som dröjer sig kvar. Det rör dokumentet i sig och påvliga kommentarer kring det, samt kardinal Arborelius egen text. Och det rör Ahmed Mohammad el-Tayeb som den helige fadern skrev under dokumentet med.

Den helige fadern och hans eminens verkar ha en ganska rosig bild av livet i Förenade Arabemiraten, som påven beskrivit som en modell för ”samexistens”. Detta om ett land där kristna och andra icke-muslimer utsätts för ett strukturellt förtryck, där religionsfrihet inte existerar annat än på de villkor som gäller för dhimmis under sharialagarna, där kvinnor som våldtagits kan straffas för sex utom äktenskapet och där kristna tvingas att följa islams fasteregler för ramadan! Att jämföra situationen för kristna migranter till Förenade Arabemiraten, där de är socialt helt rättslösa trots att de är där legalt, med situationer illegala migranter i väst kan hamna i är orimligt. Det är också märkligt att likt kardinal Arborelius säga att en relation baserad på mänsklig broderlighet är det enda sätt på vilket man kan ”bidra till rättvisa, fred och försoning”. Mission kan alltså inte det? Är proklamerandet av evangeliet inte en tillgång för byggandet av rättvisa, fred och försoning? Tur att sankt Ansgar inte var varse det!

En annan fråga rör att dialogen utgår ifrån naturrätten och den naturliga teologin. Det är ju korrekt ur katolsk synpunkt. Men de storheterna uppfattas inte likadant inom islam, som bland annat har en helt annan syn på Guds kausala roll i allt som sker. Muslimer kommer att tolka texten helt annorlunda än kristna. Ett exempel är när man säger sig stödja ”familjen”. Vad betyder det för en religion vars lag godkänner månggifte, makens fysiska bestraffning av hustrun, äktenskap med minderåriga och icke-muslimska sexslavar? Inte en katolsk eller naturrättslig syn på familjen direkt.

Kardinal Arborelius säger att dialogen inte inkräktar på varje religions rätt att hävda sitt sanningsanspråk. En märklig mening. Den broderliga dialogen räddar knappast halsen på en person som offentligt hävdar kristendomens sanningsanspråk i ett land som styrs enligt sharia. Och falska läror har inga rättigheter alls, även om deras anhängare såsom personer har det. Det gäller att hålla isär de sakerna, för att undvika praktisk relativism.

Så till Ahmed Mohammad el- Tayeb, högste imam vid Al-Ahzar och en auktoritet inom sunni. Problemet med honom, som den helige fadern så hjärtligt omfamnar, är att han har en tendens att säga en sak när han talar med kristna ledare och västliga politiker, en annan sak när han vänder sig till sina egna. Han har till exempel på hemmaplan sagt att det är rätt att döda personer som lämnar islam och blir kristna. I Bundestag 2016 sade han motsatsen.

Den koptiske forskaren Magdi Khalil har nyligen (Coptic Solidarity, 24/3 2019) sammanställt 23 ståndpunkter el-Tayeb för fram till muslimer, men inte till andra samtalspartners. Här är några:

• Kristendomen är inte en religion utan en dålig version av islam som är den enda religionen.

• Att kritisera islam är detsamma som att lämna islam och kan medföra dödstraff.

• Ingen muslim kan acceptera dokument om mänskliga rättigheter som strider mot sharialagarna.

• Muslimer skall sträva efter ett globalt kalifat.

• IS är riktiga muslimer som inte kan fördömas som irrläriga.

• Judar och kristna är kuffars, otrogna hedningar förbestämda till helvetet.

• Polygami är tillåtet och kvinnor skall ej ha arvsrätt som män.

• En islamisk stat skall vara helt baserad på sharia och inte erkänna andra rättskällor.

• Det är bra att bedriva jihad mot islams fiender.

Jag har utelämnat bland annat några punkter som rör egyptiska förhållanden. Magdi Khalil dokumenterar med videoklipp där el-Tayeb själv lägger ut texten.

Noteras kan att el-Tayeb motarbetat muslimer som verkat för reformer inom islam och i två fall, Islam el-Behery och Mohammad Abdullah Nasr, medverkat till att de fängslats.

Det finns mycket att diskutera i dialogen framöver. Det är viktigt att kristna inte låter sig sövas ned av överoptimistiska bilder av islams inställning till kristna och till västerländsk demokrati- och rättstradition. Det får inte hända, att vi frivilligt internaliserar en sådan ”dhimmifiering” som kristna i muslimskt dominerade länder ofta tvingas till. Ett herdabrev om islam?

Lars F. Eklund

Repliken från kardinal Anders Arborelius finns i Katolskt magasin nr 7.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: