Förföljelse av kristna är en realitet

När jag möter en av Bagdads katolska kyrkoherdar, på tillfälligt Sverigebesök, ger han ett lugnt, artigt och diplomatiskt intryck. Någon nervositet över att han nästa morgon skall sätta sig på ett plan tillbaka till Bagdad märks inte; snarast utstrålar han glädje över att få resa hem igen.

Tankarna rullar i bilen på väg hem efter mötet, och de egna vardagsbekymren bleknar. Jag frågar mig hur det är mänskligt möjligt att visa glädje, trygghet och förvissning som kyrkoherde under dessa omständigheter.

Men ett yttrande från kyrkoherden stannar kvar i tankarna, och har återkommit då och då sedan dess: ”Vi förväntar oss ett modigare ställningstagande.” Det framstod inte som ett anklagande utan snarast ett nyktert konstaterande: Omvärlden har inte gjort vad den kunnat för kristna i Mellanöstern. Men orden tar skruv, för omvärlden består till syvende och sist av människor och individer som jag själv.

Som med så många andra riktigt omfattande problem – eller utmaningar som man hurtfriskt numera allt oftare kallar det – är det lätt att resignera. Vem är väl jag, och vad kan väl jag göra för att hindra denna ofattbara ondska? Hur kan vi här långt borta påverka det som sker, eller på minsta sätt vända utvecklingen? Och vad kan vi göra för att verkligen hjälpa dem som lider av förföljelser på grund av sin tro?

Ett första steg är att lyfta blicken och ta in det som faktiskt händer. Reportaget i detta nummer av Katolskt magasin om förföljelser av kristna illustreras av en världskarta som visar de femtio länder, där förföljelsen av kristna är värst. Organisationen som varje år tar fram kartan – Open Doors International – låter meddela att situationen blir värre och värre för varje år. Det betyder att ribban hela tiden höjs för att ens få komma med på kartan. Det som väckte reaktioner för ett par år sedan har blivit vardagsmat.

Ett andra steg är att försöka stoppa sin avtrubbning, något som är lättare sagt än gjort. Med en allt mer påträngande, allnärvarande och visuell nyhetsförmedling är det en mänsklig skyddsmekanism att inte till fullo ta in allt man exponeras för.

Det är även hög tid att ge förföljelse på grund av tro den uppmärksamhet det förtjänar. Att media nu tar klimatrapporteringen på allvar är på tiden, men klimatet är inte det enda hotet mot stora delar av mänskligheten. Det allt mer globala hotet om växande förföljelse på grund av religiös tro är nu en realitet för allt fler människor på allt fler platser.

Vi får inte heller låta bli att agera. Orden Ingen kan göra allt men alla kan göra något har vi hört förr, men förtjänar att upprepas. En väg är att öka trycket på Sveriges kristna företrädare att tala klarspråk i frågan. Samma sak gäller politiker: Vilka väljer att ducka för frågan och vilka tar den på det allvar den förtjänar? En annan väg är att kontakta någon av de organisationer som arbetar med att uppmärksamma och hjälpa förföljda kristna. Och i vår vardag får vi inte vara rädda för att medvetandegöra vår omgivning om vad som pågår.

Slutligen finns det något vi faktiskt alla kan göra: att be.

Katolskt magasin nr 9 skickas ut till alla prenumeranter denna vecka.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: