Kristna i Mellanöstern: förföljda och övergivna

Att situationen för de kristna i Mellanöstern är katastrofal kan knappast ha undgått någon. Frågan är vad världssamfundet gör för att hjälpa kristna och andra minoriteter i den här delen av världen. För kristendomen har gamla Mesopotamien, Abrahams land, gått förlorat. Det kommer att finnas kristna kvar i Irak och Syrien, men deras röst har tystats ned, mer eller mindre för all framtid. Kan de kristna återigen åstadkomma den rörelse av mångfald och sekularisering som är nödvändig för samhällen på väg att hamna i fanatismens klor?

Islamismens fälttåg utlöste en massflykt av orientens kristna som i århundraden kunnat motstå invasioner, imperier, koloniseringar och inbördeskrig. De kristna hade hittills inte flytt trots fruktansvärda händelser på 1900-talet: det armeniska folkmordet 1915, massakrerna på assyrierna under första världskriget, deportationen av greker från Turkiet och inbördeskriget i Libanon 1975. Därtill den tysta förföljelsen under fredstid på grund av en latent våldsutövning, vilken visar att de kristnas närvaro är hotad i hjärtat av den region som räknas som kristendomens vagga. usa:s invasion av Irak 2003 var särskilt ödesdiger då Washingtons politik påskyndade katastrofen.

De kristna orientalernas utsatta situation i regionen är i mångt och mycket ett resultat av en djup misstro mot demokratin. Det råder emellertid ett underskott i forskning om hur makthavare i regionen förhåller sig till minoriteter och hur dessa i sin tur ser på demokrati som politisk kultur. Sverige kan i det avseendet fylla en viktig funktion med sina erfarenheter av en humanistisk bildningstradition.

Det bästa botemedlet mot den utbredda okunnigheten om orientens kristna är utbildning. Ett stort ansvar ligger på skolor och högre utbildning. I Sverige ses ofta personer med religiös förankring som lite udda och bakåtsträvande, inte minst kristna från Mellanöstern. Dessa riskerar att falla mellan två stolar; å ena sidan behöver de erövra majoritetssamhället och bli tolererade av det, å andra sidan måste de värna om sin ursprungskultur och förena den med den nya identiteten.

Kunskaper om de arabisk-muslimska samhällenas förhållande till kulturell mångfald, demokrati och rättsprinciper är mycket begränsade bland allmänheten, även bland kristna. Utan den här typen av kunskaper och färdigheter blir det svårt för den kristna gemenskapen i och utanför Mellanöstern att föra sin egen talan. Här kan katolska lärosäten spela en central roll i fråga om att synliggöra de orientaliska kyrkornas kulturella arv och moderna historia. Detta är en demokratisk plikt inte minst då det handlar om en för den västerländska civilisationen besläktad minoritet som är på väg att utrotas från kartan.

Tillsammans med korbiskop Idris Hanna och fader Hani Daniel op planerar jag i samråd med biskop Anders Arborelius att under 2020 genomföra en utbildning om den orientaliska kristenhetens moderna historia före och i kölvattnet av den ”arabiska våren”. Utbildningen riktar sig till allmänheten, prästkollegiet, katolska församlingar, andra kristna samfund samt civila organisationer. I utbildningen ingår även att anlita företrädare från andra samfund.

Att uppmärksamma de orientaliska kyrkornas traditioner, kulturyttringar och krishantering borde vara självklart för våra församlingar; ett första steg från ord till handling.

Paul Katsivelis
Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier, Stockholms universitet

För mer information kontakta
Paul Katsivelis på ignatio_hotmail.com
eller tel. 072 014 38 18

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: