The Two Popes

Regi: Fernando Meirelles
I rollerna: Anthony Hopkins, Jonathan Pryce
Premiär på Netflix: 20/12 2019

Först måste vi reda ut en del frågetecken och som tur är har regissören Fernando Meirelles berättat för USA Today om vad som är påhittat:

  • Kardinal Bergoglio visslade inte ABBA:s Dancing Queen på väg till konklaven 2005 (ett långsökt skämt med hänvisning till textraden You come to look for a king).
  • Ratzinger och Bergoglio åt inte pizza i Sixtinska kapellet (däremot gillar Ratzinger att dricka Fanta).
  • De två påvarna såg inte fotbolls VM-finalen 2014 mellan Tyskland och Argentina tillsammans.
  • Och de dansade inte tango med varandra.

Nu kan vi ägna oss mer ostört åt denna fängslande och fascinerande film, som enligt Meirelles framför allt handlar om påve Franciskus och hans sätt att se på kyrkan och dess uppgift. Att det innebär en stark kontrast till hur påve Benedikt XVI ser på saker och ting är vi numera vana vid. Den tid som gått sedan Franciskus valdes år 2013 har gett oss otaliga illustrationer på detta. 

Filmen tar sin början vid konklaven 2005 när kardinal Joseph Ratzinger (Anthony Hopkins) väljs till ny påve och vi blir påminda om den spänning som funnits länge inom det katolska biskopskollegiet, mellan de som vill se reformer av kyrkans sätt att verka i världen och de som vill beskydda kyrkans lära i en tid av relativism. Strax efteråt bestämmer sig kardinal Bergoglio (Jonathan Pryce), som då är ärkebiskop av Buenos Aires, för att be påve Benedikt XVI om tillåtelse att träda ner från sitt ämbete och istället få verka som vanlig församlingspräst igen. Av denna anledning beger han sig till Rom för att träffa påven – som vägrar uppfylla hans önskan.

Redan i filmens början framträder två personligheter som står i stark kontrast till varandra, den folkligt enkle argentinaren Jorge och den torra tyska teologen Joseph, och jag befarar att vi ska få se ett glorifierande av Bergoglio på Ratzingers bekostnad. Men farhågorna kommer på skam. Saken är den att vi alla har våra egenheter, och ärligt talat tenderar sådant att förstärkas ju äldre vi blir. Det gäller också påvar. Ingen stor sak. 

Istället bjuder The Two Popes på något högst ovanligt för en biografsalong: ett teologiskt samtal om kyrkan, påveämbetet, skuld och försoning. Meirelles påpekar att allt som Ratzinger och Bergoglio säger i samtalen är hämtade ur deras respektive skrifter, tal och predikningar, så även om scenerna är fiktion är innehållet verklighetsbaserat. Vi får följa en verklig teologisk debatt om några av de mest centrala delarna i synen på kyrkan.

Hopkins och Pryce är fullkomligt suveräna i sina roller. Genom subtila ansiktsuttryck och gester lyckas de gestalta hur olika de två männen närmar sig kyrkans uppdrag. Det är komplexa personporträtt som de två filmstjärnorna gestaltar och båda rollfigurerna framträder som människor av kött och blod, med både brinnande passion och smärtsam svaghet. De brottar med sig själva och utvecklas i sitt sökande efter sanningen. Frågan är om någon någonsin har gjort mer än Anthony Hopkins för att framställa påve Bendedikt XVI i sympatiskt ljus.

Jag vill påstå att The Two Popes är en film för kyrkans folk och de som ärligt vill förstå katolska kyrkan idag. De som däremot gärna häcklar henne kommer inte tilltalas av den (en recensent påpekade syrligt att filmen hade kunnat vara ett beställningsverk av Vatikanen, vilket den inte är). Jag vill också påstå att det är en ytterst viktig film att se för kyrkfolket. En församling, oavsett om det är den lokala eller den världsvida, har ett behov av att förstå hur församlingens herde tänker och känner. Först då kan de avgöra om de är beredda att ge herden sitt förtroende och följa hans uppmaningar. The Two Popes ger oss en inblick i vad det är som brinner i påve Franciskus hjärta.

The Two Popes produceras och distribueras av Netflix och visas endast under en begränsad tid på ett antal utvalda biografer, men den 20 december är det premiär för filmen på Netflix. Därför vill jag avsluta med en uppmaning: Ni som prenumererar på Netflix, bjud in andra att se filmen hemma hos er. Jag försäkrar att ni kommer att få en mycket fin stund tillsammans.

Mattias Lindström

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: