Alla Sveriges skyddshelgon

24 september

Många helgon har inte någon särskild dag. Alla Sveriges skyddshelgon firas tillsammans den 24 september, även de som inte fått något datum eller inte har det längre. Från kyrkans tidiga historia här i landet har vi många namn.

Martyrbiskopen Unni av Västergötland, vars gravsten står på Husby kyrkogård. Adalvard, biskop av Skara i slutet av 1000-talet. Han lade grunden till Skara domkyrka och lär ha utfört många under. Nils av Edsleskog i Dalsland, en präst som dödades när han var på väg med kommunion till en församlingsbo. En mäktig kyrka – som inte finns kvar – byggdes till hans ära mitt i dalsländska skogen med Skara domkyrka som modell. Dominikanen Sten av Skara, död 1482, som skall ha väckt en död soldat till liv så att denne kunde ta emot absolutionen och dö i frid.

De engelska munkbröderna Unaman, Sunaman och Vinaman ur cluniacensorden, som rånmördades av sina tolkar. Den helige Sigfrid återfann deras avhuggna huvuden i Helgasjön och byggde Växjö domkyrka till deras ära. Växjö stifts vapen visar de tre huvudena. Biskop Stenfinn, Norrlands apostel på 1000-talet. Han kom till Sverige från Bremen tillsammans med den helige Adalvard och mördades i Ödemårdens skog. Hans reliker finns i Norrala kyrka.

Ett antal personer i kretsen kring heliga Birgitta räknas som helgon, förutom hennes döttrar Katarina av Vadstena och Ingeborg, även den store teologen Mattias av Linköping, den svenska medeltidens lärdaste man, som skrev förordet till Birgittas uppenbarelser. Han var Birgittas första biktfader och påverkade henne mer än någon annan. Petrus Olovsson från Skänninge var birgittinordens första generalkonfessor (= förman för birgittinmunkarna) och Petrus av Alvastra, var prior i Alvastra kloster, vars ruiner ännu ses några kilometer från Vadstena. Det var han som nedtecknade Birgittas uppenbarelser efter hennes diktamen. Slutligen biskoparna Hemming av Åbo och Nils Hermansson av Linköping. Dessa två saligförklarades 1499 tillsammans med Brynolf av Skara och Ingrid av Skänninge.

Det finns fler. I Carl Henrik Martlings bok En svensk helgonkrönika kan man läsa om många lokala eller ”folkliga” helgon som vördats. Till exempel den helige Björn från Klockrike i Östergötland, en präst som omkom på väg med sjukkommunion när han föll av hästen. Hans kropp flyttades cirka 1400 till Linköpings domkyrka, där den vilar i ett sidokapell.

Övriga kända svenska helgon är Elin (Helena) av Skövde, kung Erik, Botvid, David av Munktorp, Eskil, samt Elisabeth Hesselblad från vår egen tid.

Till Sveriges skyddshelgon får vi även räkna den helige kung Olav av Norge och 200-talsdiakonen Laurentius från Rom (Sankt Lars). Bland de (ännu) icke-kanoniserade får vi komma ihåg dem från vår egen tid som verkat för kyrkan i Sverige, bland annat den unge prästen Ragheed Aziz Ganni, som blev martyr då han mejades ner av islamiska terrorister på gatan i Bagdad den 3 juni 2007 tillsammans med tre subdiakoner.

Högt över alla helgon som ber för Sverige står Guds moder Maria. Den 22 mars 2014 vigde katolska biskopar från Norden tillsammans med kardinal Koch våra nordiska länder till Marias obefläckade hjärta, en förnyelse av den historiska vigningen som den helige påven Johannes Paulus ii förrättade tjugofem år tidigare under sitt besök i Norden.

Helgonen är en stor skara som ingen kan räkna, av alla folk och stammar och länder och språk (Upp 7:9). De flesta av dessa som står inför Guds tron är glömda av människor på jorden och bara kända av Gud. Vad vi är, var de. Vad de är, kan vi bli.

(KLN)

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: