Sankta Elisabeth av Ungern

17 november

Kungadottern Elisabeth av Ungern (1207–1231) bortlovades redan som fyraåring till sonen till en tysk greve och fick flytta till ett främmande land – Thüringen – för att växa upp med sin blivande make Ludvig. Fjorton år gammal gifte hon sig. Flickan var inte gillad av alla vid hovet – man sade att hon fått för liten hemgift med sig – men Ludvig försäkrade att han hellre ville avstå från ett berg av guld än från Elisabeth. Äktenskapet blev lyckligt och Ludvig gav Elisabeth stor frihet. De satt vid varandras sida när de åt, tvärt emot tidens bruk, och hon följde honom på hans resor.

Elisabeth tog hand om fattiga och sjuka. Ständigt såg man den unga grevinnan gå omkring i fattigkvarteren och hjälpa till. Föräldralösa barn fick alltid hennes hjälp, liksom tiggare. Åt dem som kunde arbeta gav hon olika sysselsättningar. Hon gav bort sina kläder och smycken och klädde sig provocerande vanligt, vilket ansågs ”opassande”. Värst blev det när hon tog pengar från statskassan under hungersnöden 1225–1226 för att lindra den värsta nöden. Hennes man (som var bortrest) ska efteråt ha försvarat henne med orden: ”Om hon bara inte säljer min borg är jag nöjd”.

Lämnade allt för de sjuka

En dag lät Elisabeth en döende spetälsk man vila i deras säng. Ludvig fick höra det, rusade in i sovrummet och rev täcket av mannen. Men då, sägs det, öppnade Gud hans inre ögon: i sängen såg han den korsfäste Kristus själv. Några av Elisabeths botgöringsövningar irriterade honom också – som när hon mitt i natten började be på knä på det kalla golvet.

Tre barn föddes inom få år (den yngsta blev abbedissa och helgon, den saliga Gertrud av Altenburg) innan Ludvig dog i ett korståg. Den tjugoåriga änkan var i chock; när Ludvig dog försvann all säkerhet. Borgens nye ägare, hennes svåger, verkar ha ställt Elisabeth inför ett ultimatum: bli som alla andra vid hovet – eller dra! Hon valde det sista.

Elisabeth grundade ett sjukhus för sjuka som inte kunde få hjälp på andra platser. Hon gav det namn efter sitt favorithelgon, Franciskus av Assisi. Elisabeth överlämnade ansvaret för sina barn till andra, anslöt sig till franciskanska tredje orden och satsade allt på tjänsten för nödlidande. Hennes biktfader gjorde livet hårt för henne, men det bar hon med jämnmod. När han krävde att hon skulle minska gåvorna till de fattiga, gav hon dem istället gåvor lite oftare – så fick de lika mycket utan att hon bröt mot lydnaden. De tuffa botövningarna påverkade inte hennes goda humör. Hon skrattade ofta och gärna. ”Vi ska ju göra människorna glada”, lär hon ha sagt. Tjugofyra år gammal dog Elisabeth, utmattad och sjuk.

Efterföljare till Sverige

Efter hennes död började under ske vid hennes grav. Elisabeth helgonförklarades redan 1235 och då stod den nya Elisabethkyrkan klar i Marburg. Den imponerande byggnaden var den första gotiska helgedomen på tysk mark och är än i dag nästan komplett bevarad. Elisabeths jordiska kvarlevor lades i ett överdådigt vackert skrin som i dag finns i kyrkans sakristia.

Snart blev kyrkan ett pilgrimsmål. När trakten blev protestantisk ville fursten göra slut på helgonvördnaden och lät ta ut Elisabeths ben ur skrinet. Det mesta hamnade hos Elisabethsystrarna i Wien; andra reliker av henne ska finnas i ett relikvarium i Historiska museet i Stockholm.

År 1842 grundades en kongregation för nunnor i Schlesien. De valde den heliga Elisabeth som sitt skyddshelgon och har gjort stora insatser i Sverige. Redan 1866 kom de hit och ägnade sig åt den katolska skolan och skolhemmet i Stockholm. Sedan grundade de två ålderdomshem och ett sjukhem. I Stockholms fattigkvarter såg man nunnorna, som var utbildade sjuksköterskor, och snart var de även ett inslag i gatubilden i Malmö där de startade ett sjukhus, ett vårdhem för äldre samt en förskola. De verkade även i Gävle och Göteborg och gjorde också betydande insatser i Norge och Danmark. På kontinenten drabbades de av Andra världskriget och nazisternas förföljelser samt av övergrepp som följdes av den ryska ockupationens skräcktid. Över tvåhundra systrar dödades eller svalt ihjäl. Till september i fjol verkade systrarna i Stockholm med äldrevård på Josephinahemmet i Bromma.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: