Vad är det vi firar? Kyndelsmässodagen

Simeon i templet av Rembrandt vad Rijn

Kyndelsmässodagen firas söndagen efter den 2 februari – om inte dagen som i år infaller just på en söndag. Men vad är det egentligen som firas och varför?

Kanske ligger det i festdagens namn – som inte omedelbart avslöjar vad det handlar om. Kanske i hur den faller under den period som ibland kallas oxveckorna, en lång, mörk, kall period utan uppmuntrande avbrott. Eller kanske är det helt enkelt ett tecken på att de flesta blivit mindre bevandrade i Bibelns berättelser. Vad det än beror på: kyndelsmässodagen är en något obemärkt festdag.

Dagen kallas också för Jungfru Marie kyrkogångsdag eller Herrens frambärande i templet och är tillägnad minnet av hur jungfru Maria och Josef fyrtio dagar efter Jesu födelse bar fram honom i templet. Det är en av de äldsta kristna festdagarna, och har firats sedan 300-talet.

Reningsperiod

Att bära fram ett barn i templet fyrtio dagar efter förlossningen var en judisk tradition, som sammanföll med mammans rening. En kvinna som fött barn ansågs enligt judendomen rituellt oren. Om kvinnan fått en son ansågs hon oren i åtta dagar fram till dess sonen omskars på den åttonde dagen. Sedan skulle hon vänta i trettiotre dagar under sin ”blödnings- och reningstid”. När den tiden passerat skulle familjen offra ett lamm, eller om de var fattiga två duvor. Sedan var kvinnan rituellt ren igen.

Hade kvinnan fått en dotter skulle tiden före offret vara ytterligare fyrtio dagar längre. Detta med den dåtida teologiska motiveringen att det ”vilade en dubbel förbannelse över kvinnokönet”.

Uppenbarelsens ljus

Kyndelsmässodagen har fått sitt svenska namn av den gamla traditionen att fira ljusfest denna dag. Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus eller bloss, av latinets candela och besläktat med engelskans candle, och har omvandlats till den svenska benämningen kyndelsmässa. I de katolska delarna av Tyskland kallas dagen för Mariae Lichtmess – Marias ljusmässa.

Ljuständningen på kyndelsmässodagen motiveras kyrkligt med att Jesusbarnet i mässans evangelietext (Luk 2:22–40) beskrivs som ”ett ljus med uppenbarelse”. Det sker när det lilla Jesusbarnet tas upp i famnen av en from man, Symeon, som fått en uppenbarelse av den helige Ande om att han inte ska dö förrän han fått se Messias. Även Hanna, en åttiofyraårig änka, kommer fram till Jesusbarnet när han bärs fram, och hon får – tillsammans med Symeon – representera det gamla förbundet i mötet med Frälsaren. I östkyrkan bär dagen för övrigt just namnet Mötet.

Ljuständning

Vid mässans början denna dag är det därför brukligt att mässdeltagarna har tända ljus, som välsignas av prästen med vigvatten. Under medeltiden tog man med nystöpta ljus till kyrkan för att få dem välsignade just denna helg.

Det är fortfarande vanligt på sina håll att man denna dag välsignar de ljus som ska användas under det kommande året, eller åtminstone ett par, speciella ljus som används till exempel vid särskilda måltider eller vid sjukbäddar. I många andra länder i Europa är kyndelsmässodagen också den dagen då jultiden avslutas och krubborna ställs undan.

Helena D’Arcy