Meditation i coronatider: ett hjärta större än världen

Foto: Greger Hatt

Människan är skapad till Guds avbild. Något i henne kommer alltid att längta efter Gud och hans oändliga kärlek. Hennes hjärta är för stort för att låta sig nöjas med något som är mindre än Gud. Det är bara han som kan släcka den djupaste törsten i människans hjärta. Bara Gud är nog för henne. Det tragiska med sekulariseringen är att människan kommer att överföra sin oändliga längtan på skapade varelser och ting. Men ingenting av detta kan i längden tillfredsställa hennes gudagivna längtan efter oändlig kärlek. Ibland förväntar hon sig att en människa skall kunna ge henne denna oändliga kärlek, men ingen människa, hur kärleksfull hon än är, kan ge det som bara Gud kan ge. Vi har aldrig rätt att förvänta oss något som ingen människa kan ge. Tyvärr leder denna orealistiska förväntan som aldrig kan infrias till att djupa relationer kan gå i kras. Man söker sedan vidare, men förgäves. Vårt mänskliga hjärta är för stort för allt i denna värld. Det kan bara finna ro i Gud. Bara i honom finner hon den oändliga kärlek hon är skapad av och för. Bara i honom kan hon älska allt och alla.

Vårt andliga liv som kristna går ut på att i och genom Jesus öva upp vårt hjärta, så att det kan bli berett att låta sig älskas på detta oändliga sätt. Mer och mer får vi låta oss likgestaltas med Jesus. Vårt hjärta måste formas efter hans heliga hjärta. All andlig fostran går ut på att efterfölja och efterlikna Jesus, så att Fadern kan känna igen något av sin Son i oss. Vår bön är ett deltagande i Jesu bön. Vårt liv är en delaktighet i Jesu liv. Våra handlingar är förberedda av Jesus så att vi kan göra allt i, med och genom honom. Genom dopets och påskens gåva är vi så djupt identifierade med den uppståndne Herren, att han ständigt leder och inspirerar oss genom sin helige Ande. Frälsningen innebär att han vill befria oss från allt vad synd och själviskhet heter. Han är ständigt i verksamhet för att befria, rena och helga oss. Vi är lemmar i hans mystiska kropp. Mer och mer kan vi växa in i denna andliga livsgemenskap med den Uppståndne, som leder oss fram till Fadern i Andens kraft och ger oss del av hans kärlek till allt han har skapat.

Vårt hjärta får spegla sig i Jesu Hjärta. Vi vet att Jesu Hjärta är sargat och sårat av kärlek, genomborrat av spjutet. Detta heliga sår får vi också bära. Faderns oändliga barmhärtighet blir uppenbarad i Jesus, som på korset låter sig såras för vår frälsnings skull. Genom vår synd är vi delaktiga i hans korsfästelse. När det går upp för oss att vi verkligen är medskyldiga, att vi är medbrottslingar, blir det nästan outhärdligt. Det är denna smärta vi nu måste känna när vi hör om alla fruktansvärda övergrepp som har begåtts i kyrkan. Den delen av korsets mysterium måste vi ta på oss som gottgörelse, så att Jesus genom sitt heliga kors kan rena oss alla i kyrkan. Vi är syndare och måste frälsas av Jesus. Vårt hjärta är sårat genom vår synd, men det helas genom Jesu sårade hjärta. Cor ad cor loquitur – vårt hjärta måste stå i ständig dialog med Jesu Hjärta. Det måste bli ett eko av Jesu Hjärta. Det måste återspegla Jesu Hjärta, så att vi kan ge honom vidare till alla vi möter. Hela vårt liv är ett inväxande i denna dialog, hjärta till hjärta.

Vi måste ha ödmjukhet och självinsikt för att kunna erkänna att vårt hjärta behöver denna andliga hjärtmassage eller snarare denna hjärttransplantation, så att Jesu Hjärta mer och mer ta över platsen. Vårt hjärta är alltid sårat av synd. Något av Mörkrets hjärta (Joseph Conrad) finns alltid kvar, både i världen och i kyrkan. Den ondes finurliga lister riskerar alltid att förblinda oss. Också äran biter mig, fastän den är tom och fåfäng. Den har satt sina tänder i hjärtat som blir försvagat (Symeon den nye Teologen). Det är viktigt att vi är medvetna om vår egen speciella svaghet, vare sig det är ärelystnad, penninglystnad, köttets lust eller vad det nu kan vara. Ju mer vi speglar oss i Jesu Hjärta, desto mer inser vi vårt oändliga frälsningsbehov. Ingen kan finna ljuset helt, reningen upphör aldrig (idem). Att vara kristen är att vara helt beroende av denna ständiga rening, som även kan gå utöver dödens gräns i reningsorten. Den heliga Birgitta talar om Gud som en Tvätterska som hela tiden skrubbar oss människor för att göra oss rena och heliga, så att vi kan tjäna vår nästa, särskilt de mest behövande.

Det är en stor nåd när vi kan bejaka vårt behov av denna renande och förvandlande kärlek. Detta behov pekar på att vi kan växa och bli ännu mer öppna för Guds oändliga kärlek.  Ju mer vi befrias från vår synd och vår bundenhet vid världen, desto mer kärlek kan vi ta emot och ge vidare. Ju tommare vi blir på allt vårt eget, desto mer kan vi ta emot av Gud och desto mer kan vi förmedla. Den heliga Teresa av Avila sade att hon var världens största synderska. Ju närmare hon kom Gud, desto mer såg hon sitt behov av hans frälsande nåd och rening och desto större kärlek fick hon till den sårade mänskligheten. Vårt hjärta är för stort för denna världen och allt vad den kan erbjuda. Bara Gud är nog för oss. Den dag vi verkligen inser det med hela vårt väsen är en av livets största och bästa dagar. Men också denna insikt måste växa och göra oss allt mer öppna för det levande vatten, som helt vill förvandla oss, ja, som Paulus säger gudomliggöra oss. Vårt arma lilla hjärta kan bara nöja sig med Guds stora hjärta, uppenbarat i Jesu Hjärta, för hela världens frälsning.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: