FN 75 år: kyrkans dragkamp på den multilaterala scenen

FN firar sin 75-årsdag. Den 24 oktober 1945 ratificerades stadgan som reglerar FN:s uppgifter och organisation, med syftet att arbeta för internationell fred samt att främja ekonomiskt och socialt samarbete stater emellan. Vilken har påvarnas och kyrkans relation till FN varit under den här tiden?

Heliga stolen är inte medlem i FN, men är sedan juli 1964 en permanent observatörsstat. Det innebär att Heliga stolen har en ständig observatör, både i New York och Genève, som har rätt att inte bara delta vid alla sessioner, utan dessutom hålla tal och uttala sig i debatter och diskussioner om frågor på FN:s agenda.

Pius XII – de enade nationerna

Även om det tog nästan tjugo år innan Heliga stolen fick denna observatörsstatus vid FN, fanns intresset från kyrkans sida från början. Stadgan återspeglade inte Pius XII:s bild av världssamfundet, och han var mån om att inte dess potential skulle överskattas, men samtidigt såg han FN som en användbar plattform för att bevara freden. ”Enade nationer” var ord som även fanns med i Pius XII:s vokabulär efter kriget.

Johannes XXIII – den nya samtalstonen

Under Johannes XXIII:s pontifikat (1958–1963) stärktes relationen med FN. I encyklikan Pacem in terris, 1963, var han den förste påven att citera FN och han erkände, trots vissa invändningar, vikten av deklarationen om de mänskliga rättigheterna från 1948. Kyrkans tidigare försiktighet med att blanda sig i nationernas pluralistiska forum gick över med påven Johannes XXIII:s samtalsstil och vilja till dialog. Pacem in terris fick stort genomslag i FN-huset i New York, och Heliga stolen blev inbjuden att presentera den under en generalförsamling.

Paulus VI – den multilaterala diplomatin

Relationen mellan kyrkan och världen nådde en vändpunkt i och med Paulus VI:s pontifikat (1963–1978). I sitt första tal efter valet sa han att han ville engagera sig för fred mellan folken, och han återkom till det flera gånger, särskilt i encyklikan Populorum progressio 1967. Påven såg i FN och dess underorganisationer en plattform för den multilaterala diplomatin. Vi missade fackföreningståget, nu får vi inte missa de internationella organisationernas tåg, lär han ha sagt.

Under hans pontifikat blev Heliga stolen observatörsstat, och året därpå reste Paulus VI till New York med inbjudan att tala vid FN. Där beskrev han kyrkan som ”expert på mänsklighet”, villig att tjäna och bidra. Det är särskilt inom frågor som nedrustning som kyrkan samarbetar med FN under de här åren, ända fram till påvens död 1978. Under 1970-talet förlorar FN dock successivt sin roll i fredsbevarande syfte i en serie stora konflikter, både mellan de två blocken under kalla kriget och i den tredje världen.

Johannes Paulus II – familjens värde

Johannes Paulus II:s strävan efter fred byggde på egna erfarenheter av förtryck. Till fredsfrämjande, de mänskliga rättigheterna, nedrustning och folkens utveckling lade han till religionsfrihet i samtalen med FN. En grupp med legitima intressen måste ta med i beräkningen en annan grupps legitima intressen, påpekade han. Under sitt långa pontifikat talade Johannes Paulus II vid FN två gånger, 1979 och 1995. Mellan dessa tillfällen hade banden dock förändrats. På 1980- och 1990-talet uppskattades påvens ingripanden som avgörande i vissa konflikter och i en del länders process från diktatur till demokrati.

Men i samband med miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992, där FN gav utrymme för tesen att tredje världens underutveckling beror på överbefolkning, reagerade påven på de politiska och ekonomiska förslagen som han såg saknade både grund, moral och etik. Två år senare, i samband med FN-konferensen i Kairo, uttalade sig påven tydligt i ett brev, ”med smärtsam förvåning”, om hur han såg en illvilja mot familjen och motsatte sig att sterilisering och abort presenterades som metoder för familjeplanering. Vi kan inte gå mot framtiden med systematiskt dödande som projekt […] vi kan bara fortsätta framåt i en kärlekens civilisation som välkomnar livet. Trots starka uttalanden underskattade dock inte Johannes Paulus II vikten av FN som en plattform för dialog och diplomati.

Benedikt XVI – de mänskliga rättigheterna

Ett liknande förhållningssätt till FN kan man se hos hans två efterföljare. Förutom teman som familjen och livet, är kyrkans syn på religionsfrihet en anledning till motsättning. Både Benedikt XVI och Franciskus har talat vid FN. I sitt tal 2008 fokuserade Benedikt XVI på de mänskliga rättigheterna, och påminde om att för att kunna främja rättigheterna, oberoende av sociala och politiska svängningar, måste man se att de har en religiös grund.

När påve Franciskus talade vid FN 2015 uppmärksammade han vården av skapelsen, då hans encyklika Laudato si’ hade kommit ut bara några månader tidigare. Han varnade för risken att maskera FN:s stadga med falska avsikter, vilket skulle vara som att ”öppna en Pandoras ask med okontrollerbara krafter som allvarligt skadar befolkningar, kulturer och miljön”.

Franciskus – miljön

Att kommunicera med världen ligger i kyrkans uppdrag och Heliga stolen förlorar aldrig ett tillfälle under FN:s olika möten och konferenser att presentera kyrkans syn på vad den mänskliga familjens samlevnad i världen behöver, en syn som har sin källa i den katolska socialläran. När Heliga stolen också noterar att agendan påverkas av ideologier är det för många en obekväm närvaro i FN-huset, så pass att man sedan 1995 har gjort flera försök att stryka Heliga stolens observatörsstatus. Men Heliga stolens diplomati sträcker sig tillbaka till antiken och har nu bilaterala förbindelser med närmare tvåhundra stater som erkänner dess juridiska status och därmed rätten att sitta med i en multilateral organisation. Heliga stolen själv håller dock fast vid att man inte agerar politiskt utan religiöst.

De oförenade nationerna

Sänd till världen utan att tillhöra världen – de kristnas balansgång är tydlig i Heliga stolens agerande i FN. I tal efter tal presenterar kyrkans observatörer tålmodigt de katolska icke-förhandlingsbara värdena, i varje debatt och samtal. Men man kan inte förvänta sig att det ska gå fort. Eller som Dag Hammarskjöld beskrev det: Förenta Nationerna är precis som älskande elefanter. Allt försiggår på ett mycket högt plan, en massa damm virvlas upp, men man får vänta i åratal på resultatet. Och han konstaterade också att om en organisation har ordet ”förenad” i sitt namn betyder det att den inte är förenad – som till exempel Förenta Nationerna …

Charlotta Smeds, Vatican News

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: