Påven reviderar kyrkolagen

I tisdags kungjorde påve Franciskus nya revideringar av den kanoniska lagen – katolska kyrkans lag. Men dokumentet Pascite Gregem Dei presenterade påven Franciskus kommande förändringar i bok VI i den kanoniska lagen, som kommer att träda i kraft i 8 december. Därmed fortsätts den revision av den kanoniska lagen, som inleddes av påven Benedictus XVI, och som ska ge rutinmässiga och straffrättsliga sanktioner mot fler brott.

Men en så kallad apostolisk konstitution, Pascite Gregem Dei (på svenska För Guds hjord på bete), kungjordes påvens nya text i tisdags i Heliga stolens pressrum.

– För att tillgodose kyrkans behov över hela världen på ett adekvat sätt, skriver påven Franciskus enligt Vatican News översättning till svenska, var det uppenbart att den straffrättsliga disciplinen i den kanoniska lagen som utfärdades av Johannes Paulus II den 25 januari 1983, var i behov av revision och måste modifieras på ett sätt så att präster kan använda den som ett mer smidigt frälsnings – och korrigeringsredskap, att snabbt och med pastoral vård tillämpa för att undvika allvarligare ont och mildra de sår som orsakas av mänsklig svaghet.

Påven förklarar i sin text vidare att revideringsarbetet pågått sedan 2007, då det inleddes av påven Benedictus XVI, med hjälp av experter i kanonisk lag från hela världen, tillsammans med biskopskonferenser, överordnade från religiösa institut och den romerska kurians avdelningar. Resultaten ska ha överlämnats till påven i februari 2020.

Viktiga förändringar

Bland de viktigaste förändringarna i lagbok VI, som gäller kyrkans straffrätt, är en omkategorisering av sexuellt utnyttjande av minderåriga till ett brott mot människans värdighet. Denna brottstyp, liksom prästers användning eller distribuering av barnpornografi, var tidigare kategoriserat endast som ett brott mot särskilda löften, det vill säga celibatslöftet. Även kanoniska sanktioner införs nu när det gäller lekfolk som begått sexuella övergrepp, till exempel grundare av lekmannaordnar eller församlingsanställda. Andra delar som reformeras är nya kyrkorättsliga brottskategorier som gäller ekobrott.

Under presskonferensen tydliggjorde ärkebiskop Filippo Iannone, ordförande för Påvliga rådet för tolkning av lagtexter, att det inom delar av kyrkan har förekommit missförstånd om förhållandet mellan rättvisa och barmhärtighet under senare tid, vilket har skapat ett ”klimat av slapphet när det gäller att applicera brottslagen i kyrkan”. Sekreteraren i rådet, biskop Juan Ignacio Arrieta Ochoa de Chinchetry, förklarade att den kyrkliga brottslagen nu även omfattar brott som ”försök att ordinera kvinnor, att spela in en bikt eller att konsekrera eukaristin på ett vanhelgande sätt”. Att inte rapportera brott om präster sexuella övergrepp till myndigheterna klassas nu också som ett kyrkorättsligt brott.

Teknisk förbättring

Texten har först och främst arbetats fram för att tydliggöra vilka situationer och kyrkorättsliga brott som kräver kyrkligt straffrättsliga sanktioner.

– Tidigare orsakades mycket skada av bristande uppfattning om det intima förhållandet i kyrkan mellan utövande av kärlek och skydd – när omständigheter och rättvisa kräver straffrättsliga sanktioner … vilket ofta har orsakat skandal och förvirring bland de troende, skriver påven.

– Om en präst försummar att bruka det straffrättsliga systemet har han inte fullgjort sin funktion korrekt och med trohet, sade påven vidare. Kärleken kräver att prästerna använder sig av det straffrättsliga systemet varje gång det är nödvändigt, med tanke på de tre målen: återställandet av rättvisan, gärningsmannens bättring, och att skandalerna repareras. Den nya texten introducerar flera olika ändringar på den gällande lagen och inför sanktioner mot vissa nya brott.

Påven klargör även att bok VI i den kanoniska lagen nu har förbättrats “ur teknisk synvinkel, särskilt med avseende på några grundläggande aspekter av straffrätten, såsom rätten till försvar, preskriptionsfristen och ett mer exakt fastställande av påföljder”, som ger “objektiva kriterier för att identifiera det mest lämpliga straffet att tillämpa i ett konkret fall” och minska myndigheters godtyckliga bedömningar för att gynna kyrklig enhet vid tillämpningen av påföljder, “särskilt för brott som orsakar större skada och skandal i kyrkans gemenskap”.

(Vatican News, Catholic News Agency, Catholic World Report, Crux)

%d bloggare gillar detta: