Pojkarna i klostret

Sofia Nyblom, Brombergs, 2021

I denna roman låter Sofia Nyblom sin farfar och dennes bror vara personer i berättelsen. Familjen Nyblom var vid den tiden en känd konstnärsfamilj i Stockholm. Det är tidigt 1910-tal och de två bröderna skickas till en skola vid ett benediktinkloster i Österrike.

Där tuktas barnen och det råder sträng disciplin; barnen straffas om de bryter mot gällande regler. Redan tidigt får man möta två av munkarna, Engelbert som är klostrets abbot, och Siegfried som är en av skolans lärare. Bägge har en mörk sida, och en av bröderna utsätts för sexuella övergrepp.

Det jag först slås av är hur fascinerande författarens karaktärsbygge är. Man förstår också att hon är ambivalent till katolsk tro och har svårt att ge några förmildrande omständigheter till den religion som hennes familj varit del av. Hennes val av ord visar på det. Å ena sidan vill hon redogöra för händelserna, å andra sidan vill hon inte frikänna.

Boken är rafflande i sin berättarstruktur. Man förstår att författaren gjort ett gediget förarbete, hon har kunskap om både klosterväsende och dåtidens Österrike. Hennes skildring är en fint uppmålad fresk över 1910-talet, politiskt, kulturellt och religiöst som både är intressant, spännande och trovärdig, så läsarna kan lätt känna igen sig. Själva skildringen har drag av en Bergmanfilm, då man tydligt kan föreställa sig varje scen när den skildras. Det är skickligt pedagogiskt grepp som gör att läsarna lätt kan sätta sig in i skildringen.

Den stora lärdomen av boken? Ja, nu när locket lyfts i alla möjliga sammanhang kommer det fram mängder av avslöjanden om hur personer i olika maktställningar har begått sexuella övergrepp på minderåriga. Denna bok kan ge förståelse för hur dessa avskyvärda mekanismer fungerar.

Daniel Lange