Gud är kärlek – Fader, Son och Ande
Anders Arborelius & Sten-Gunnar Hedin (Libris förlag, 2021)
År 2003 påbörjade katolska kyrkan och pingströrelsen en officiell dialog i Sverige. I Svenska Dagbladet publicerades samma år debattartikeln Jesusmanifestet, som väckte mycket debatt och kritik, och som följdes upp samma år med en bok med samma namn. Författarna Arborelius och Hedin gav sedan 2008 ut en bok Anden – Gud här och nu. Först nu kommer den tredje delen om Fadern och nu är avsikten att belysa hela Guds mysterium.
Boken är uppdelad i kapitel med rubriker Fadern, Sonen och Anden. Författarna skriver varsitt avsnitt under varje rubrik, men det blir ingen dialog. Bägge framför sin ståndpunkt. Efter drygt halva boken kommer en gemensam text, Att våga följa, där man slår fast att man velat visa ett gemensamt kristet vittnesbörd, men att detta inte förutsätter att man kommit fram till en samsyn i alla frågor. ”Den enhet som idag är i vardande mellan kristna som tidigare stått långt ifrån varandra […] är inte långt borta.” Jag hade gärna sett en fördjupning i vad som hindrar denna enhet. Vad är det som står i vägen och hur kan vi överbrygga motsättningarna?
Arborelius skriver om jungfru Maria och om eukaristin. Håller Hedin med om den bild som Arborelius ger? Om inte hade det varit intressant att veta.
De texter som Hedin står för har ofta hänvisningar till moderna författare, vilket ger aktualitet åt hans synpunkter. Jag tycker att hans referenser till Dostojevskij, Gandhi med flera är mycket givande. Kapitlen om Anden är mycket intressanta och kanske de som känns mest nya.
Arborelius böcker är jag väl förtrogen med, men Hedin är en ny bekantskap som jag imponeras och inspireras av. Ibland bränner det till: ”Vi behöver ett tro- och ideologisamtal som sträcker sig bortanför politikens partigränser och mandatperioder. Här finner vi Kyrkans stora, oföränderliga uppdrag.”
Elisabet Finné
