Jón Ögmundsson (23 april)

Biskop Jón håller en biskopsstav och en bok i en illustration från ett isländskt manuskript från 1800-talet

Av Islands många färgstarka personligheter genom historien är det få som kan mäta sig med Jón Ögmundsson. Ännu nio hundra år efter hans död får varje isländskt barn lära sig sådant som den helige Jón införde i den isländska vardagen.

Jón föddes 1052 på södra Island och tillhörde på sin mors sida en av Is- lands hövdingasläkter. Hans mor träffade som flicka kung Olav den helige av Norge (995–1030), som då profeterade om att hon en dag skulle föda ”Islands bästa son”. Redan som ung skickades Jón till Islands förste biskop, den helige Isleif Gissurarson av Skálholt, och utbildades på det prästseminarium som denne hade grundat. Efter diakonvigningen fortsatte studierna i Danmark och Norge och han reste därefter på en lång pilgrimsresa till både Rom, Irland och Skottland, där han bland annat be- sökte klosterön Iona. När han så småningom kom hem igen blev han prästvigd och slog sig ner på sin fädernegård Breiðabólstaður. Han var gift två gånger men fick aldrig några barn.

Kulturellt centrum

När islänningarna på den norra delen av ön började klaga på att det var långt för dem att ta sig till domkyrkan i Skálholt i sydväst och öns ende biskop, bestämde man att inrätta ett andra biskopssäte, med placering i Hólar. Jón Ögmundsson valdes till stiftets förste biskop och för att få påvens välsignelse, och dispens för att han hade varit gift två gånger, gav han sig på nytt ner till Rom. På väg hem biskopsvigdes han i Lunds domkyrka av ärkebiskop Ascer, som då var ärkebiskop av hela Norden och Grönland, men passade också på att stanna till i Norge och fylla ett skepp med timmer som skulle användas till att bygga den nya domkyrkan i Hólar.

Biskop Jón var en driftig man. Efter att den nya domkyrkan var byggd grundade han också en katedralskola, enligt kontinental modell med lärare från utlandet. Det undervisades i latin, filosofi och retorik, men också i astronomi, musik och poesi, vilket var nytt för Island. Dessutom tillverkades vackra liturgiska böcker och kyrkliga textilier vid skolan och Hólar blev ett kulturcentrum av högsta rang för många århundraden framöver. Utöver allt detta inrättade också biskop Jón det första klostret på Island, i Thingeyrar.

Nya dagar i almanackan

Allt detta kom att betyda mycket för Island under flera sekler, men minst lika stor inverkan hade biskop Jóns idoga arbete med att bekämpa de hedniska traditionerna och tänkesätten, som levde starkt bland islänningarna. På alla sina visitationer runt om i stiftet inskärpte han vikten av att låta tron ta sig konkreta uttryck, som att fira mässan på söndagarna, be morgon- och afton- bön med trosbekännelse och Fader vår, korsteckna sig före och efter måltider. Han förbjöd också all slags trolldom som dröjde sig kvar i seder och bruk.

Men han nöjde sig inte med detta. Han kunde inte förlika sig med att man tvingades använda hedniska gudars namn när man talade om veckans dagar. Därför utverkade han att tisdag (Tyrs dag) skulle heta þriðjudagur (tredjedagen), onsdag (Odins dag) fick bli miðvíkudagur (midveckodagen), torsdag (Tors dag) ändrades till fimmtudag- ur (femtedagen) och fredag (Friggs eller Frejs dag) till föstudagur (fastedagen). Och så säger man än i vår tid på Island.

Den trogne tjänaren

Biskop Jón vann stor aktning bland folket genom att föregå med gott exempel i både bön, fasta och allmosor till de fattiga. Snart började det talas om under som var förknippade med honom, och som hade inträffat både före och efter hans död den 23 april 1121. År 1200 blev han helgonförklarad – av det isländska alltinget, som fungerade både som parlament och kyrklig synod på den tiden. Därmed är han och den helige Thorlákr Thorhallsson av Skálholt (1133–1193, se Km nr 5-6/2020) de enda helgonen i kyrkans historia som helgonförklarats av ett parlament. Jóns minnesdag firas både den 23 april och på hans skrinläggningsdag den 3 mars.

Den helige Jón Ögmundsson påminner om Jesu liknelse om den gode tjänaren som hade fått fem talenter av sin herre att förvalta (Matt 25:14–30). Han använde dem så insiktsfullt att han kunde lämna tillbaka tio talenter när hans herre kom tillbaka. Oavsett hur många talenter (pengar och ägodelar) och talanger som du och jag har fått av Gud att förvalta förväntar han sig att vi ska använda det till det goda, för Guds rike. Utan att vi alltid förstår det kan det få stor betydelse för många människor omkring oss. Då kan vi en dag få höra Kristus säga: Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.

Mattias Lindström