Lully – Miserere

Les Épopées, dir. Stéphane Fuget, Versailles CVS059

Förvånande mörkt och allvarligt inleds den egentligen festligt prunkande texten till Jubilate Deo – ”Prisa Herren, hela jorden, lovprisa, förhärliga och lovsjung honom, ni jordens konungar och alla folk, härskare och domare” … En dov, återhållen orkesterritornell anger stämningen, innan kören tar upp texten. Mästaren, Jean-Baptiste Lully, väljer att hylla den Allsmäktige med eftertänksamma klanger innan han låter solister och kör brista ut i breda klanger som omväxlar med svävande sopransolon och färgrika duetter.

Jubilate Deo är en av Lullys tolv ”grands motets”, stora körverk, som ackompanjerade mässfirandet i det kungliga kapellet i slottet Versailles. Det skulle högtidlighålla ett fredsslut och lovprisa Ludvig XIV, härskaren som åstadkommit fred. Året var 1660, och Lully, 28 år gammal, satt säkert i sadeln som kungens favoritkompositör och dansmästare. Han var specialist på tidens dans, det vill säga barockballett, och skrev ett antal berättande danssviter för majestätet, som själv älskade att uppträda.

Lully är en harmoniernas och effekternas mästare, som också skapar storartad kyrkomusik. Vid sidan om Jubilate Deo, som både firar det fransk-spanska fredsslutet och kungens bröllop, har hans Miserere (1663) och Quare fremuerunt gentes, ”Varför larmar hedningarna”, (1684) spelats in på ett oöverträffat sätt av den franska ensemblen Les Épopées i autentisk miljö: slottskapellet i Versailles. En kör på 28 röster och en orkester på 36 instrumentalister inklusive oboe, flöjter, fagotter och serpent lyfter Lullys motetter till höga höjder av delikatess, elegans, prakt men också enkel och gripande skönhet. Allt annat än en from asket tycks ändå mästaren ha besuttit en andlig ådra som han förmådde klä i ljuvlig musik.

Kaj Engelhart