Påven i intervju: Allra först vill jag träffa Putin i Moskva

Den 4 juli 2019 besökte Rysslands president Vladimir Putin påve Franciskus i Vatikanen. Nu önskar påven så snart som möjligt träffa Putin i Moskva för att vädja om ett slut på kriget mot Ukraina. (Foto: Vatican Media)

Den italienska dagstidningen Corriere della Sera publicerade i dag en intervju med påve Franciskus. Km återger här det referat av intervjun som lagts ut av Vatican News.

– Jag har ett avslitet ledband och jag har blivit ordinerad ett antal injektioner i mitt knä, så vi får se. Det har varit så här en längre tid nu, jag kan inte gå. En gång i tiden brukade påvarna bäras runt i bärstol, men lite smärta kan vara bra för ödmjukheten, en dold välsignelse …

Så motiverade påve Franciskus varför han inte kunde resa sig för att hälsa på redaktören Luciano Fontana och biträdande direktören Fiorenza Sarzanini från den italienska dagstidningen Corriere della Sera, som han tog emot i Santa Marta för en intervju som tidningen publicerar i dag.

Samtalet kretsade kring kriget i Ukraina och viljan att åka till Moskva, vilket han har meddelat president Putin.

– Jag bad kardinal Parolin, efter att kriget pågått i ungefär tjugo dagar, att meddela Putin att jag var villig att åka till Moskva. Vi har ännu inte fått något svar och vi insisterar fortfarande men jag fruktar att Putin inte kan och inte vill ha detta möte just nu. Men hur kan man inte stoppa all denna brutalitet? För tjugofem år sedan upplevde vi samma sak i Rwanda.

Krig till för att testa vapen

Påven reflekterade över orsakerna till kriget och om vapenhandeln, som för påven är och förblir en ”skandal” som alltför få är emot. Han talade om en ”ilska som kanske orsakades” av ”Natos skällande vid Rysslands port” och fick Kreml att ”reagera illa och släppa loss konflikten”.

– Jag kan inte svara på frågan om det är rätt att förse ukrainarna med vapen. Jag är för långt borta, resonerar påven. Men det är uppenbart att man testar vapen i landet. Nu vet ryssarna att stridsvagnar är till liten nytta och tänker i andra banor. Krig utkämpas för att testa de vapen vi har producerat. Få motsätter sig vapenhandel, man borde göra mer.

Han nämnde hur hamnmyndigheterna i Genua stoppade en konvoj med vapen till Jemen ”för två eller tre år sedan”.

Resa till Moskva står överst på listan

Ingen resa till Kiev är planerad just nu, men först vill påven resa till Moskva.

– Jag åker inte till Kiev för tillfället; jag känner att jag inte behöver åka. Först måste jag till Moskva. Först måste jag träffa Putin. Men jag är också en präst, vad kan jag göra? Jag gör vad jag kan. Om Putin bara ville öppnar dörren …

I Moskva söker påven efter möjligheten att agera tillsammans med den rysk-ortodoxa kyrkans patriark Kirill. Han nämnde det fyrtio minuter långa digitala mötet den 15 mars och hur Kirill de första tjugo minuterna läste innantill från ett papper om varför kriget var ”berättigat”.

– Jag lyssnade och jag sa till honom: Jag förstår ingenting av det här. Broder, vi är inte statens präster, vi får inte använda politikens språk, utan Jesu språk. Vi är herdar för samma heliga Guds folk. Därför måste vi söka en väg till fred, för att få slut på användandet av vapen.

– En patriark får inte sänka sig till att bli Putins altarpojke. Jag hade ett planerat möte med honom i Jerusalem den 14 juni. Det skulle vara vårt andra möte ansikte mot ansikte, och hade inget att göra med kriget. Men vi var överens om att avblåsa det, eftersom det skulle kunna skicka felaktiga signaler.

Ett tredje världskrig med internationella intressen

Påvens blick vidgades därefter för att tala om en värld i krig, det ”tredje världskriget”, vilket han under flera år har varnat för.

– Det var inget ”larm”, påpekade han, utan en observation av faktiska händelser: Syrien, Jemen, Irak, det ena kriget efter det andra i Afrika. Och i varje konflikt finns internationella intressen. Det är svårt att tro att en fri stat kan föra krig mot en annan fri stat. I Ukraina skapades konflikten av andra aktörer. Vi kan inte beskylla ukrainarna för att de försvarade sig i Donbass. Det hände för tio år sedan. Det argumentet är gammalt. Ukrainarna är helt klart ett stolt folk.

Turbulensen kring korsvägsandakten

Påven kommenterade korsvägsandakten på långfredagen vid Colosseum och hur man i Ukraina reagerade med ilska på att en rysk kvinna och en ukrainsk kvinna tillsammans skulle leda meditationen vid den trettonde stationen. Påven berättar om sitt samtal med kardinal Krajewski, som i påsk var i Kiev för tredje gången som påvens sändebud.

– Jag ringde till Krajewski som var där och han sa till mig: Låt dem inte läsa bönen tillsammans. Han hade rätt förstås, vi kan inte helt förstå dem. Så de två kvinnorna stod tysta. Det ukrainska folket är mycket känsliga, kanske för att de besegrades och förslavades efter Andra världskriget och fick betala ett mycket högt pris. Så många dödade, det är ett martyrfolk. Men vi får inte bli ouppmärksamma, vi måste se vad som kan hända nu i Transnistrien.

I väntan på den 9 maj

Påven mötte Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, den 21 april i Vatikanen, och enligt påven sa Orbán att ”ryssarna har en plan”.

– Det kan förklara den militära upptrappningen de senaste dagarna. Nu har ryssarna tagit inte bara Donbassregionen, utan också Krim, Odessa och hamnarna vid Svarta havet. Jag anar oråd, jag är mycket pessimistisk, men vi måste göra allt vi kan för att stoppa kriget.

Om politiken och kyrkan i Italien

Slutligen talade påven om politiken i Italien, från den tidigare italienske presidenten Giorgio Napolitano till den nuvarande, Sergio Mattarella, och den ”mycket goda” relationen med premiärministern Mario Draghi. Påven uttryckte också stor ”respekt” för senatorn Emma Bonino, även om han inte delar hennes idéer, ”men hon känner till Afrika bättre än någon annan”.

Slutligen svarade påven på frågor om situationen inom katolska kyrkan, särskilt i Italien, där man inte bara väntar på reformer inom Vatikanen utan också på en ny ordförande i biskopskonferensen.

– En av de saker jag försöker göra för att förnya den italienska kyrkan är att inte byta ut biskoparna för ofta. Kardinal Gantin brukade säga att biskopen är kyrkans make, varje biskop är kyrkans make för livet. Det är därför jag försöker välja präster, som i Genua, Turin och Kalabrien. Jag tror att detta kan förnya den italienska kyrkan.

– Till ordförande i italienska biskopskonferensen försöker jag hitta en biskop som vill införa betydande förändringar. Personligen skulle jag vilja nominera en respekterad kardinal, och han skulle få välja sin egen sekreterare, någon som är villig att jobba med och för honom.

(Vatican News)