Vägen kommer när vi vandrar

Christian Pleijel, Föreningen Franciskus på Kökar, 2019

Man kunde tänka att här kommer ännu en i raden av pilgrimsguider, men detta häfte skiljer sig på flera sätt från dem jag hittills läst. Vanligen innehåller pilgrimsguider böner och tankar, ofta utifrån pilgrimens nyckelord. Denna är nästan kemiskt fri från böner, men ändå starkt andlig. Författaren själv beskriver sig: Jag är andlig, men inte religiös, kroppslig men inte promiskuös, okunnig om vad som händer efter döden men inte nervös. I hans sällskap får vi följa den åländska delen av pilgrimsleden som kallas St Olav Waterway, en led som startar i Åbo, går över Ålands öar, landar på svenska sidan i Grisslehamn, därifrån följer Vikingaleden, från Dalälven ansluter till Helgonleden och går vidare till Nidarosdomen i Trondheim. Eller, som författaren påpekar, i andra riktningen från väst till öst!

Guiden är ovanligt personlig för att vara en guidebok, men på ett mycket trevligt sätt. Man får ta del av författarens stora kunskaper om natur- och kulturhistoria, om stort och smått längs vägen, steg för steg. Ibland känns det som om man lagt sig ner på marken och tagit fram en lupp, ofta som om man ser in i oändligheten. Havet, vattnet, klipporna, byarna och de människor som levt nära havet får extra uppmärksamhet, liksom kyrkorna och naturligtvis klostret på ögruppen ­Kökar på Åland. Lovsången till de åländska färjorna kan man bara stämma in i! Och då gäller det småfärjorna mellan öarna, inte storfärjorna, vilka pilgrimen gör bäst i att undvika, för att inte förlora sin själ!

På vissa ställen kanske man hajar till, som i avsnittet när Gud skapade Åland. ”Det blev bra det här, muttrade hon nöjt för sig själv. I morgon gör jag kor och fålar, abborre och sik, näktergal och ådfågel. På den sjätte dagen gör jag Olle och Anna. Sedan går jag i bastun.” Men boken är perfekt att ha i fickan för den som besöker Åland, som pilgrim eller av andra skäl.

Elisabeth Andersson