Dikter i urval

Thomas Merton, övers. Stefan Albrektsson och Michael Economou, Silentium skrifter, 2022

Trappistmunken Thomas Merton är en av 1900-talets stora katolska personligheter. Han föddes i Frankrike 1915, studerade i England och New York, blev betagen i storstadens myller, men än mer av den katolska tron och Guds överväldigande kärlek och skönhet. Han konverterade och inträdde i klostret Getsemani i Kentucky 1941 för ett liv i avskildhet. Men han blev, med sin självbiografi och sina andliga skrifter, en spridd och uppskattad författare och bidrog till en stark förnyelse av katolska kyrkan i USA efter kriget. Hans tidiga skrifter framställer klosterfromhet med smittande glädje, men under de kommande årtiondena kom han att ta intryck både av de kulturella och politiska rörelserna på femtio- och sextiotalen och av en allt mer blommande religionsdialog. Fram till döden i Bangkok 1968 rymmer hans liv många aspekter av både kyrkans och världens kamp med modernisering och nyorientering. En hel del av hans många böcker finns på svenska. Nu introduceras också äntligen hans poesi.

Merton som poet är en mycket fri människa. Han börjar med briljans och språklig lust, han vill bejaka och besjunga det enkla klosterlivet men också världens storhet, skörhet och synd. Denna vida blick finns kvar hela vägen till de senare dikterna, men det kommer in ett moment av stillhet. I början får man en känsla av att Gud är Mertons ideala publik, den ende som fullt kan ta emot hans energi; med tiden blir han allt mer lyssnande, till Gud, i enkla saker, i en stilla bris … Tidens gång har inte tagit något från friskheten i den unge munkens ömsinta och glada blick i arbetet och bland sina föregångare på klostrets kyrkogård, medan närkontakt med ”motkulturen” leder till riskabla brottningar med samtiden. Men risken att ta miste är en del av villkoret för att leva fullt. I förtröstan på Gud tog Merton denna risk till sin och allas vår glädje!

Björn Hjalmarsson

%d bloggare gillar detta: