Sommarens spiritualitet

Kardinalens kolumn

Foto: Greger Hatt

Varje årstid har sin färg och sin grundton. Varje årstid påverkar vårt sätt att leva av det kristna budsket. Det liturgiska året har också sina färger och sina grundtoner. När sommaren kommer berör det vårt andliga liv. Vi behöver en sommarens spiritualitet för att komma Gud närmare och bli honom mer trogna. Sommaren kan lära oss mycket och bli till stor hjälp för vår andliga mognad. 

Det första vi kan upptäcka är att vi är mer lediga och fria. Vi är inte så bundna av arbetets börda och plikt. Det är en slags sabbatsvila vi får del av. Vi får glädja oss över att vi blir befriade från möda och besvär, från stress och bekymmer. Vi får tacka Gud för att han ger oss denna tid av återhämtning. Vi får mer tid för honom och vår nästa. Och därigenom berikas vi själva på djupet. Tacksägelse och glädje stärker oss inifrån. Våra andliga muskler växer till.

Det andra som sommaren ger oss är värme och sol – eller livgivande regn. Vi blir mer öppna för naturens under och skönhet, som återspeglar Guds godhet och härlighet. Vi kan öppna oss för det helande som mötet med skapelsen kan ge oss. Det svalkande badet, den stilla skogsvandringen, ja, det finns många möjligheter att upptäcka Guds fördolda närvaro i naturen. Vi kan lära oss något av allt skapat. Minsta lilla myra – säger Teresa av Avila – kan uppenbara något om Guds storhet.

Den tredje av sommarens nådegåvor är semesterresan. Vare sig det bara blir en utflykt till skärgården eller en resa till Kap Verde är det något nytt vi får upptäcka. Natur eller kultur. Att vandra i fjällen eller strosa omkring i Berlin. Egentligen spelar det inte så stor roll vad det blir. Det viktiga är att resa, att vara på väg. Turisten kan bli pilgrim. Det nya vi får se kan hjälpa oss att vidga hjärtats horisont. Möten med nya människor kan göra oss mer öppna, mer vidsynta och mer ödmjuka inför Guds mysterium som återspeglas i varje människa vi möter.

Det fjärde momentet vill vi nog helst slippa, men också det kan medföra något gott. Besvikelsen över en regnig sommar. Frustrationen över att det blev jobbigt inom familjen under semestern. Ingenting blev riktigt som vi hade förväntat oss och hoppats på. Hotellrummet på Mallorca var mögligt. Magbesvär och fästingbett. Människan spår men Gud rår. Vi kan befrias från våra överspända förväntningar. Vi kan bli lite mer ödmjuka och förnöjsamma. Jag är inte världens centrum. Gud kan få mer plats, min nästa kan bli viktigare.

Det femte som sommaren kan ge är nog det viktigaste. Jag får plötsligt en massa tid att tänka efter, att göra det jag annars inte hinner med. Då blir det också tydligt för mig vem jag verkligen är och vad som är viktigt i mitt liv. Är det min egen bekvämlighet, egna nöjen och njutningar? Den helige Ande kan hjälpa mig att se mig själv sådan jag är. Äntligen får jag tid att betänka vad livet går ut på, vad jag vill satsa på, vad som är min djupaste kallelse. Sanningen om mig själv är inte alltid så uppbygglig, men den är nödvändig. Under livets vanliga lunk finns det ofta inte tid att öppna sig på djupet för Guds tilltal. Sommaren kan bli omvändelsens tid. Jag kan återhämta mig både till kropp och själ. Jag kan bli mer hel, helad, helhjärtad, ja, varför inte helig? 

+Anders Arborelius OCD