Det är inte bara Vatikanen som tänker i sekler

Sebastian Münsters karta över Nya världen, publicerad 1540

Det var kvällsskymning den 12 oktober 2000, påven Johannes Paulus II:s stora jubelår, under vilket han bad om förlåtelse för katolska kyrkans synder under historien. Samma dag var det också 508 år sedan Christopher Columbus landsteg i Nya världen. En liten delegation med medlemmar från ursprungsbefolkningen närmade sig en schweizergardist vid Vatikanens apostoliska palats och det såg ut att kunna bli dramatiskt.

Gruppen hade rest till Rom för att överlämna en begäran till Johannes Paulus ii om att formellt upphäva en påvlig bulla från 1493 kallad Inter caetera. Den gav klartecken för den europeiska koloniseringen av Amerika genom att insistera på att de ”barbariska nationerna” i Nya världen måste ”störtas och föras in i tron”.

Delegationen bestod av nio personer som tillhörde ursprungsbefolkningen från Hawaii, Oregon och Puerto Rico och de önskade påminna Vatikanen om resultatet av erövringarna: sjukdomar och slaveri i Amerika, ofta motiverade i kristendomens namn och med moraliskt skydd av påvlig auktoritet.

– I Kristi namn har hemska saker gjorts, sa Naniki Reyes Ocasio från Taíno-folket i Puerto Rico. Vi erbjuder Vatikanen en chans att rena sig från det, att säga att det här inte är vad Jesus stod för.

Den ödesdigra oktoberkvällen höll en talesman för gruppen ett kort anförande om deras begäran och bad att den skulle överlämnas till påven – därefter räcktes dokumentet högtidligt över till vakten. Den förbryllade schweizergardisten, som uppenbarligen inte riktigt förstod ögonblickets allvar, tittade på pappret som han höll i sina händer, tvekade och frågade sedan:

– Har ni ett kuvert?

Kontroversiella bullor

På sätt och vis var det Vatikanens svar. Så vitt vi vet är det antingen så att begäran aldrig nådde Johannes Paulus II eller, om den gjorde det, inte ansågs värdig ett formellt svar.

När påve Franciskus drygt två decennier senare gjorde sin Kanadaresa, med målet att söka försoning och helande med landets ursprungsbefolkning efter fruktansvärda avslöjanden om övergrepp på kyrkliga internatskolor, påminns vi om att precis som Vatikanen tänker i sekler, gör också många i ursprungsbefolkningen det.

När Franciskus firade mässan i basilikan Sainte-Anne-de-Beaupré nära Quebec City höll två demonstranter upp en skylt med texten ”Upphäv doktrinen”. Orden syftar på den så kallade ”upptäckardoktrinen” som gav europeiska monarker stöd för att lägga under sig icke-kristna folks territorier. Kritiker härleder doktrinen till Inter caetera och två tidigare påvliga bullor: Dum diversas (1452) och Romanus pontifex (1455). Uppmaningen om ett upphävande nämndes upprepade gånger under Kanadaresan, även om Franciskus aldrig direkt tog upp frågan.

Begäran om att formellt upphäva upptäckar­doktrinen dateras åtminstone till 1992, när Indigenous Law Center i Eugene, Oregon, en forsknings- och opinionsgrupp för ursprungsbefolkningar, skrev till påven och bad att Inter caetera skulle återkallas. Från och med 1997 samlas folk ur ursprungsbefolkningar varje 12 oktober i Honolulu för att bränna kopior av bullan.

Förra året antog den kanadensiska regeringen en lag som formellt förkastade upptäckar­doktrinen, som hade använts som ett prejudikat i landets eget rättssystem. I samband med lagändringen kallades doktrinen ”rasistisk, vetenskapligt falsk, juridiskt ogiltig, moraliskt förkastlig och socialt orättvis”.

Ändrad undervisning

Denna långsamma jäsning av de nästan sexhundra år gamla påvliga bullorna illustrerar en viss oförståelse i förhållandet mellan Vatikanen och ursprungsbefolkningar, från bägge sidor.

De flesta bevakare av Vatikanen skulle frestas att säga att alla som pressar Franciskus att återkalla dessa dokument inte förstår hur kyrkan fungerar. När kyrkan vill ändra sig gör hon inte det genom att förneka tidigare påvliga påbud utan snarare genom att ignorera dem. Det publiceras istället en ny text som vanligtvis börjar ”som kyrkan alltid har lärt” – vilket för alla som är skolade i kyrklig vokabulär signalerar ett paradigmskifte.

När till exempel Andra Vatikankonciliet antog principen om separation mellan kyrka och stat i mitten av 1960-talet avfärdade konciliet inte formellt påven Pius IX:s Syllabus errorum från det tidigare seklet, där den siste furste-­påven trotsigt fördömde påståendet att ”kyrkan borde vara skild från staten och staten från kyrkan”. I stället utarbetades helt enkelt en annan undervisning, utan att man kände något behov av att upphäva någonting.

I praktiken har påve Franciskus gjort ungefär samma sak gentemot upptäckardoktrinen, genom att ihärdigt förkasta kolonialism, ivrigt förespråka ursprungsbefolkningars rättigheter och genom sitt sätt att upphöja deras kulturuttryck, ibland till den grad att det orsakar kontroverser – minns till exempel Pachamama.

Från ursprungsbefolkningars håll insisteras ofta på att katolska ledare inte förstår att arvet från upptäckardoktrinen inte bara gäller det förflutna. Det gäller lika mycket idag, i hur ursprungsbefolkningar behandlas, både av sekulära system och av kyrkan, och så länge det finns i tryck är det en permanent påminnelse om deras förtryck.

Vad som händer framöver är upp till var och en att gissa.

Frågan hålls vid liv

Påve Franciskus har aldrig varit bunden av sedvänjor och han har visat sig villig att förskjuta tidigare påvliga beslut när han anser det nödvändigt. För ett år sedan återkallade han till exempel 2007 års apostoliska brev Summorum pontificumfrån påven Benedikt XVI som gjorde det mer tillåtet att fira mässan enligt 1962 års ordning. I det fallet var Franciskus förstås tvungen att upphäva det tidigare beslutet eftersom han gjorde en ändring av kyrkolagen. Att upphäva Inter caeteraskulle inte ha samma effekt, då det är länge sedan sekulära beslutsfattare kände behov av att få påvens godkännande.

Laryssa Waler, talesperson för arrangörerna för den apostoliska resan till Kanada, berättade dock för nyhetsbyrån Reuters att de kanadensiska biskoparna avser att arbeta med frågan tillsammans med Vatikanen.

”Påhejade av uppmaningar från vår ursprungsbefolkning, och av den helige Faderns kommentarer, arbetar vi tillsammans med Vatikanen och dem som har studerat denna fråga, med målet att utfärda ett nytt uttalande från kyrkan […] Kanadas biskopar fortsätter att förkasta och avvisa idéerna som är förknippade med upptäckardoktrinen på det starkaste möjliga sätt”, skrev hon nyligen i ett mejl.

En dag kanske det blir någon form av formell återkallelse. Under tiden kommer påve Franciskus med all säkerhet att fortsätta att trycka på för en annan sorts ”upptäckardoktrin”, där målet inte är att underkuva infödda kulturer utan att försvara och bevara dem.

Om det räcker för ursprungsbefolkningen, som är lika duktiga på att tänka i sekler som Vatikanens mest konservative monsignore, återstår att se. Den där ödesdigra oktoberkvällen för tjugotvå år sedan, när en begäran om ett upphävande först överlämnades till en påve, gav Eric Po’ohina från Hawaiis Kanaka Maoli-folk ett löfte: ”Detta är bara början”, sa han.

Det visade sig att han hade helt rätt.

John L. Allen Jr.
chefredaktör Crux
(översatt från engelska med tillstånd av författaren)

%d bloggare gillar detta: