Gerardo Maiella (16 oktober)

Guds tjänare. På dörren till hans kammare hade Gerardo Maiella satt upp en liten lapp på vilken han hade skrivit: ”Här utförs Guds vilja, som Gud vill, och så länge som Gud vill.” I Dundalk i Irland firas i oktober varje år St. Gerard Novena, den största religiösa festivalen i landet, som under nio dagar samlar omkring 10 000 människor dagligen.

Att stillatigande ta emot andras hån och orättvisa anklagelser är en prövning som få är kapabla att härda ut i – att försvara sig och skylla ifrån sig uppträder som en ryggmärgsreflex hos de flesta av oss. Gerardo Maiella hörde till den ovanliga skara som, likt Jesus, klarade av att stå tyst inför sina anklagare.

Gerardo Maiella föddes 1726 i den lilla staden Muro Locano i södra Italien. Han var det yngsta av familjens fem överlevande barn (han övertog sitt namn från en äldre bror som bara blev en vecka gammal) och redan från början var han klen till hälsan. När han var tolv år dog hans far och familjen hamnade i svår fattigdom. Gerardo skickades till sin morbror för att läras upp till skräddare, men förmannen som först fick ansvar för Gerardo behandlade honom illa och var mycket oförskämd mot honom. Själv berättade Gerardo inte om det och det dröjde därför innan hans morbror fick reda på att pojken for illa och kunde konfrontera förmannen.

Efter fyra år som skräddarlärling fick Gerardo först arbete som tjänare hos den lokale biskopen, men efter dennes död återvände han till skräddaryrket och kunde så småningom starta en egen verksamhet i sin födelsestad. Pengarna han tjänade delade han upp mellan sin mamma, de fattiga i staden och till offergåvor i förbön för de avlidna.

Längtan att viga sitt liv åt Gud

Gerardo hade en stark längtan efter ordensliv och gjorde två misslyckade försök att bli upptagen bland kapucinerna. När ett följe missionerande redemtorister kom till staden bad han också dem om att få bli accepterad, men hans bleka uppsyn (”han såg mer ut som ett spöke än en människa”, mindes en i sällskapet) ledde till ett bryskt avvisande. Hans mamma fick reda på sonens planer och låste in honom i sovrummet (!) för att han inte skulle rymma med missionärerna. Gerardo lät sig inte stoppas utan flydde genom fönstret med hjälp av lakan (!!), sprang ikapp männen och föll på knä och bad enträget om att få följa med dem. Gruppens ledare gav motvilligt med sig och sände Gerardo till ett av ordens hus med en lapp: ”Jag sänder er en värdelös broder.” (!!!) Hemma i sovrummet hade Gerardo själv lämnat en lapp till sin mamma: ”Förlåt mig mamma, jag har gett mig av för att bli ett helgon.” (!!!!)

Den bleke unge mannen kom att bli mycket älskad, inte minst av den fattiga befolkningen. Hans ödmjukhet och vänliga leende trängde in i folks hjärtan och när han sändes på uppdrag till städer och byar stod folk utmed vägarna för att få hans välsignelse. Han kallades för ”de fattigas fader” och ”ängeln”, och det började snart cirkulera berättelser om under förknippade med honom.

Mödrars välgörare

Vid ett tillfälle anklagades Gerardo för att ha gjort en ung kvinna med barn. Utan att säga ett ord till sitt försvar, och därmed anklaga kvinnan för att ljuga, tog han emot domen från sin överordnade och förbjöds att lämna klostret och, vad värre var, att ta emot eukaristin. Efter en tid kom emellertid sanningen fram när kvinnan erkände vem som egentligen var far till barnet och att hon hade ljugit om Gerardo. På frågan varför han inte hade försvarat sig svarade Gerardo bara att han var säker på att Gud skulle ordna upp allt.

Helige Gerardo är särskilt älskad av havande kvinnor runt om i världen. Anledningen är en händelse som utspelade sig när han var på besök hos en familj. Han tappade en näsduk när han skulle gå därifrån och en liten flicka i huset sprang efter honom med den. ”Behåll den, du kan behöva den en dag”, svarade Gerardo. När flickan blivit vuxen, och Gerardo hade dött, låg hon med svåra smärtor i barnsäng och alla omkring henne var oroliga för både mamman och barnet. Hon mindes då näsduken som hon fått som liten och bad att de skulle hämta den åt henne. När hon la den på sin mage försvann smärtan genast och hon kunde föda ett friskt och starkt barn.

Gerardo Maiella dog i tuberkulos 1755, endast 29 år gammal. Det dröjde till 1893 innan han saligförklarades och han kanoniserades 1904, men bland kyrkans folk hade man alltid kommit ihåg honom och bett om hans himmelska förbön. Hans rykte spreds och han har varit ett av de mest omtyckta helgonen på många platser runtom på jorden – inte minst bland havande kvinnor och människor som står orättvist anklagade.

Mattias Lindström