Påven i Bahrain: För ett förbund mellan Abrahams söner

Foto: Vatican News

När påve Franciskus i går under sin allmänna audiens blickade tillbaka på sin nyligen avslutade resa till Bahrain, var det dialogen, mötet och den gemensamma vägen som stod i fokus.

När kung Hamad ibn Isa al-Khalifa av Bahrain och regionens främsta muslimska ledare tog emot påve Franciskus med alla symboler för vänskap och högaktning, var det ännu ett steg på vägen mot interreligiös fred och harmoni mellan världens två största trossamfund – kristendom och islam. Ett inslag av värme och hopp i en tid, som annars mest präglas av kris och polarisering. I fyra dagar, den 3 till 6 november, besökte påve Franciskus som förste påven någonsin önationen Bahrain, ”mellan två hav”, där kungahuset är sunniislamiskt, den inhemska befolkningen mestadels shiamuslimsk, men där gästarbetare från Mellanöstern, Indien, Sri Lanka och Filippinerna tillhörande olika religioner utgör hälften av landets invånare.

Det började 2013. Då skänkte kung Hamad bin Isa mark för ett kyrkbygge som skulle bli det största på Arabiska halvön. År 2021 kom en officiell inbjudan till påven att besöka landet, och kort därefter invigdes kyrkan, Vår Fru av Arabien, av kardinal Tagle, en av två pro-prefekter för dikasteriet för evangelisation. Sedan gick det fort. Påven inbjöds till konferensen Bahrain Forum for Dialogue kring temat ”Öst och Väst för människors samexistens” i november 2022.

Känsliga frågor

Under besöket värjde påven inte för känsliga ämnen. Ett sådant är behandlingen av fångar och bruket av dödsstraff i Bahrain. Påven citerade landets konstitution som förbjuder diskriminering och antydde kända brister i gästarbetarnas rättigheter. Dödsstraffet har varit avskaffat, men sedan 2017 har sex fångar avrättats.

– Jag tänker först och främst på rätten till liv, behovet att alltid garantera den rätten, även för de straffade, vilkas liv man inte får ta, sade påven i det kungliga Sakhirpalatset, där kung Hamad residerar och regerar sedan 1999.

Påven lovordade landet för att det tar emot invandrare som söker bättre ekonomiska villkor, men vände sig indirekt mot det förekommande fusket med innehållna löner och sämre vård för immigranter och krävde att alla invånare behandlas med samma värdighet och respekt.

Önskvärda dialoger

Påven framträdde med en fredsappell i Bahrain Forum for Dialogue, deltog i ett möte med det Muslimska äldrerådet och ledde en ekumenisk andakt i kyrkan Vår Fru av Arabien, den största katolska katedralen vid Persiska viken. Här kunde han samtala med bland andra den ortodoxe ekumeniske patriarken Bartolomaios, och han fick återse storimamen vid Al Azhar, Ahmad al-Tayeb, hans vän sedan 2017 och medundertecknare av det berömda dokumentet ”Om mänskligt syskonskap” från det inter-religiösa mötet i Abu Dhabi i februari 2019.

al-Tayeb hade föreslagit ett möte med dialog mellan ledarna för islams två grenar sunni och shia, ett modigt initiativ i slutsessionen av Bahrain Forum for Dialogue där även Franciskus deltog. Sedan 600-talet har de två riktningarna inom islam gått skilda vägar i religiös tradition och praxis, ofta levt i ett spänningsförhållande och till och med bekrigat varandra på liv och död på olika håll i Mellanöstern.

Nu önskade al-Tayeb ett toppmöte mellan sunniter, shiiter och alla andra riktningar inom islam för att samtala om ”enhet, sammanhållning och närmande, en dialog för islamisk broderlighet, fri från splittring, osämja och i synnerhet sekteristiskt kiv”. Påven lyckönskade al-Tayeb till talet och efter deras möte talade påven till Muslimska Äldrerådet, en internationell grupp som al-Tayeb leder. Hans anförande formade sig till en appell för samförstånd och närhet mellan kristna och islam.

– Jag tror att vi mer och mer har behov av att mötas, lära känna varandra och öppna våra hjärtan för varandra. Prioritera verkligheten framför idéerna, människorna framför åsikterna, öppenhet för himlen framför avstånden på jorden. En framtid av syskonskap framför ett förflutet i fiendskap. Övervinna fördomar och missförstånd från historien inför Honom som är källan till fred.

– Hur skall troende från olika religioner och kulturer kunna leva tillsammans, acceptera och uppskatta varandra, om vi förblir främlingar för varandra? Låt oss följa imam Alis ord: ”Det finns två slags människor: antingen är de dina bröder i tron, eller dina medmänniskor.” Låt oss känna kallelsen till att bära omsorg om alla dem som Guds försyn ställt vid vår sida i denna värld. Låt oss uppmuntra varandra till att ”glömma det förflutna, uppriktigt sträva efter ömsesidig förståelse och gemensamt till alla människors bästa bevara och främja den sociala rättvisan, de sedliga värdena och inte minst freden och friheten”. (Nostra aetate, 3).

– Det här är uppgifter som vilar på oss religiösa ledare: inför en alltmer sårad och söndersliten mänsklighet, som andas med oro och ångest under globaliseringens täcke, måste de stora trossamfunden vara hjärtat som håller samman kroppens lemmar, och själen som sprider hopp och liv åt de högsta strävandena, sade påve Franciskus.

Förbund mellan syskon

I påvens program under resan ingick även en stor mässa i katedralen Vår Fru av Arabien, ett möte med kyrkligt verksamma och ett med ungdomar. Men det han betonade i sin återblick på resan, under den allmänna audiensen i går, därefter var dialogen, mötet och den gemensamma vägen.

– Jag har ofta hört en önskan om fler möten mellan kristna och muslimer, om starkare relationer och att vi borde öppna våra hjärtan mera… Det handlar inte om att förvirra eller urvattna tron. Nej! Utan om att sluta förbund mellan syskon i vår fader Abrahams namn, han som levde som pilgrim på jorden under den ende Gudens, fredens Guds, barmhärtiga blick.

Kaj Engelhart