Urskiljning – en krävande men oumbärlig process
Om man inte tidigare har följt påve Franciskus trosundervisningar, de som han håller under sin allmänna audiens på onsdagar, är det värt att gå in på Vatikanens hemsida och läsa hans senaste katekeser om urskiljningens grundstenar. Han inledde denna serie i månadsskiftet augusti-september, och är i skrivande stund uppe i sju reflektioner.
Under sitt närmare tio år långa pontifikat har påven hållit omkring tjugo katekesserier. Han har talat om kyrkan, Andens gåvor, familjen, barmhärtighetsgärningarna, mässan, det kristna hoppet, tio Guds bud, sakramenten, Apostlagärningarna, Fader vår, saligprisningarna, Galaterbreven, om att läka världen, den helige Josef och ålderdomen. En del har upplevts rikare än andra, vilket naturligtvis kan variera beroende på läsaren. Men den senaste är speciell. Här blir jesuiten i påve Franciskus tydlig, och det är både utmanande och stimulerande att låta påven själv ge dig andlig vägledning med sina reflektioner.
Med en djup insikt om behovet i vår tid att förstå vad urskiljning är och framförallt hur man går tillväga, leder han de troende till hur man uppnår större självkännedom och värdesätter andra och livets händelser i denna process.
Urskiljning berör alla, det är en essentiell del av vårt liv och avgörande för våra val, både vardagliga och mer övergripande. Påven berör den ansträngning som urskiljningen kräver och som beror på att Gud vill att människan ska utöva sin frihet. Allt efter trosundervisningarnas gång har han behandlat ämnen som självkännedom, erfarenhet, känslor och vilja, som oumbärliga delar i urskiljningen.
Det påven bland annat visar i sina katekeser är hur man kan vara lyhörd för Guds vilja när man måste välja hur man ska agera. ”Gud verkar i det som kan tyckas slumpmässiga händelser, även i missöden.” Katekeserna är fulla av de frågor som hjälper till i urskiljningsprocessen: Vad vill Gud att jag ska se? Vad säger mig livet?
”Gud ger människan en exakt instruktion i början av Bibeln: Om du vill leva, om du vill smaka på livet, kom ihåg att du är en varelse, att du inte är kriteriet på gott och ont och att de val du gör kommer att få konsekvenser för dig, för andra och för världen.”
”Självkännedom är inte svårt”, skriver påven. ”Men det är mödosamt.” Och precis som man måste känna till och minnas lösenorden som döljer viktig digital information behöver vi känna till hjärtats lösenord som påminner om vad vi är mest känsliga för. Påven varnar nämligen för att frestaren känner till dessa lösenord och vet hur han ska komma åt oss. Frestaren föreslår inte nödvändigtvis dåliga saker, men oordnade saker som lämnar oss med en känsla av tomhet och sorg.
Därför slår påven ett slag för att inte bara göra en självrannsakan när det är dags att gå till bikt. Varje kväll innan vi somnar kan vi ställa oss själva frågor som hjälper oss att leva mer medvetna om våra val. Detta för att växa i ansvar och frihet.
Just frihet är ett återkommande ord. I en annan katekes handlar det om att skilja på vad det är man verkligen längtar efter i livet och stundens lust. Vi bombarderas med förslag på tillfredställelse som mättar, skriver påven, men som samtidigt sätter hinder för sann längtan och frihet.
Relationen till Gud är en del i urskiljningsprocessen och påven påminner konstant om Guds perspektiv och faderliga längtan efter att se oss växa. Växa, som påven skriver, för att förbereda oss för ”vår slutliga dom då Gud gör en urskiljning, den stora urskiljningen, av oss”.
Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
