Valentin Silvestrov: Maidan

Kiev Chamber Choir, dir. Mykola Hobdych, ECM 2359

Som en av miljontals flyktingar från Ukraina anländer en äldre herre med sin dotter och dotterdotter efter en lång resa till Berlin. Det är den 6 mars i år, och mannen är Valentin Silvestrov, 84, fördriven av kriget, den mest berömde kompositören i dagens Ukraina. I Tyskland lever han på obestämd tid och fortsätter skriva musik.

Ett av hans mest berörande körverk är Maidan, till minne av den folkliga protesten 2014 mot den dåvarande rysslandsvänliga regeringen som vägrade underteckna associeringsavtalet med EU. I fyra ”cykler” uttrycker han sin kärlek till sitt land tillsammans med sin kristna tro. Varje cykel börjar med en version av nationalsången, följd av tonsättningar av nationalpoeten Taras Schevtjenko och en bön eller flera ur den katolska dödsmässan. Han är präglad av den bysantinsk-ukrainska liturgiska sången som han omvandlar i en måttfull postmodernistisk riktning.

Hans förbundenhet med landet, djupt begriplig utifrån Ukrainas historiska frihetskamp och där den kristna tron är ett så starkt element, är mindre politisk än andlig. Han tonsätter Schevtjenkos ­dikter, så fulla av längtan och stolthet, men utan all bombastisk nationalism. I stället är hans musik lågmäld och diskret, ”för jag kan och vill inte föröka larmet från detta förfärliga krig”, skriver Silvestrov.

Kievs Kammarkör sjunger finstilt och utsökt och samtidigt varmt engagerat i en inspelning från Sankt Mikaelskatedralen i Kiev från år 2016. Kyrkan har en sagolik akustik med lång efterklang, och tonsättaren anknyter direkt till den miljön när han låter kören alldeles i början gestalta det tunga dånet från klockorna i tornet med sin gyllene kupol, som skimrar och blänker över staden och den mäktiga ”mor Volga”.

Kaj Engelhart