Den gränsöverskridande människan
Glenn Hægerstam, Artos, 2022
Detta är en samling essäer som skildrar gränsöverskridande händelser i olika verkliga och fiktiva liv. Syftet med boken är att i essäform pröva författarens personliga tankar mot olika tankegångar i klassiska romaner samt att inbjuda till en öppen dialog med läsaren.
I bokens åtta essäer möter vi författaren i olika skeden av hans liv och får ta del av hans tankar om gränser och av hans olika läsupplevelser. Framställningarna av vissa av de valda romanerna är mycket utförliga.
Tonen är mycket behaglig och tilltalet är både väluppfostrat och städat. Det sätt som övergångarna presenteras på ger dem en mer passiv karaktär än om det skulle handla om aktiva gränssättningar med påföljande konsekvenser.
Valet av förlag och av titel skulle kunna få läsaren att tro att boken innehåller filosofiska frågeställningar som till exempel vad förändringar gör med människor eller vad det är som utlöser dem, men boken gör inga sådana anspråk. Författaren gör inte heller några djupare analyser eller drar några slutsatser utifrån tolkningarna av romanerna, utan passagerna skildras mer som övergångar från en tidpunkt till en annan utan direkta eller indirekta orsakssamband dem emellan eller med andra förlopp.
Det är ett val som man kan göra, men denna frånvaro gör det svårt för mig som läsare att föra den dialog som författaren efterfrågar, eftersom jag anser att det är lättare att möta en person som tydligt ger sig till känna genom att ta ett visst ställningstagande.
Detta tillsammans med en viss känslomässig frånvaro gör att Glenn Hægerstam framstår som en trevlig middagsgäst, men blir något anonym bakom sina skildringar i boken.
Joanna Engstedt
