Guldkorn

Bodil Jönsson, illustrationer Robert Nyberg, Brombergs förlag, 2022

Det händer att jag tänker på Bodil Jönsson, dagar då jag känner mig extra trött och gammal och tycker att mycket är försent. Då drar jag mig till minnes att hon vid ett tillfälle gav ett råd till en 80-årig väninna som hade en häst och nu var tvungen att välja mellan att göra sig av med hästen eller skaffa en till, som sällskap – men vid hennes ålder? Var det klokt? ”Köp en häst”, var Bodil Jönssons råd. Det får mig att le och för ett ögonblick fundera på om det inte är en häst jag behöver …

Bodil Jönsson är hela Sveriges tidsexpert, läst, citerad och populär både som författare och föreläsare. Hon är åttio år och före detta fysikprofessor. Tiden, som är ett komplicerat fysikaliskt begrepp, förstår hon sig säkert på, bättre än de flesta, men det är genom sina goda råd till en jäktad allmänhet, enkelt och ofta mycket fyndigt formulerade, som hon blivit känd och älskad av en stor del av svenska folket.

Hennes bok från Tio tankar om tiden (1999) blev en enorm succé och såldes i sexhundrafemtio tusen exemplar. Några minns henne också som fysikexpert i TV-programmet Fråga Lund.

Nu har hon samlat sina tankar, gamla och nya, i en vacker volym, med nittio korttexter om människan, tiden och livet. Mycket känner man igen, om man följt henne genom åren, men en hel del är också nytt, om pandemin och klimatet till exempel.

Boken är fint illustrerad av Robert Nyberg. Hans teckningar är roliga och förhöjer läsupplevelsen.

Det är tydligt att texterna ofta vänder sig till en äldre läsekrets, även om många av råden är minst lika aktuella för de unga. ”Barn behöver inte styra de vuxna – det är barnen som behöver styrhjälp. Fråga inte så mycket, förvirra inte! Befria åtminstone barnen från valismens härjningar”, säger hon i kapitlet som beskriver hur vuxna ofta tror att de hjälper barn genom att ge dom många val.

”Vad vill du ha till middag? Vilken glass ska vi köpa”, frågar de vuxna och tänker inte på att en treåring faktiskt inte kan välja.

Med vetenskapen på sin sida berättar hon om att hjärnceller visst fortsätter att utvecklas under ålderdomen. Med åren blir man sämre på namn och sifferkoder, men samtidigt blir man bättre på sammanhang, gamla och nya och man får också bättre kontakt mellan kunskap och känslor.

Uppmuntrande är också att läsa hur mycket bättre det är att vara gammal idag än förr. Vi får operationer som gör att vi ser (gråstarroperationer), vi hör bättre tack vare hörapparater och vi rör oss bättre då vi får nya höft- och knäleder om vi behöver.

Hon vänder på det gamla afrikanska ordspråket ”Det behövs en by för att fostra ett barn”, och säger att det behövs en hel by för att rätt bemöta en gammal människa.

Begreppet ”ställtid” var hon mig veterligen först med att lansera. Ställtid är det vi behöver för att ta itu med någon uppgift som känns motig. Jag tror att alla förstår innebörden av begreppet, det vill säga att man behöver ta sats inför att till exempel städa en garderob, läsa en svår text eller något annat krävande.

Hon ger oss råd att inte läsa mailen ”för kännedom”, rensa, lägg din tid och kraft på det som är viktigt. Och som pensionär, behåll dina rutiner.

Hon varnar för den stora ”allfaran”, det vill säga frågan: ”Hur skulle det gå om alla gjorde så?” Bodil slår fast: Poängen med våra olikheter är att vi ska kunna berika varandra utifrån dem, och inte ständigt anpassa oss och bli mer slätstrukna och tråkiga än vi behöver vara.

Ibland kan professor Jönsson låta väl beskäftig, men mest blir man glad då man läser henne. Boken är den perfekta presenten, vacker, lättläst och inspirerande.

Elisabet Finné