Jeanne D’Arc (30 maj)
Jeanne D’Arc, målning från 1400-talets andra hälft.
Otaliga helgonberättelser handlar om människor som avfärdats som galningar av sin samtid, inte minst när de har uppfattats som hot mot världslig makt.
Under hundraårskriget (1337–1453) kunde England dominera det numerärt starkare men splittrade Frankrike. Bondflickan Jeanne D’Arc (1412–1431) växte upp under krigets fasor. I tolvårsåldern började hon höra en röst som hon förstod var ärkeängeln Mikaels. Hon uppmanades att erbjuda den franska armén sin hjälp för att ”frälsa Frankrike”. I flera år motstod hon kallelsen, men till slut lydde hon och lyckades, endast sjutton år gammal, få audiens hos kronprins Karl, den franske tronarvingen. Hon framförde sitt budskap från Gud: Karl skulle krönas till kung i Reims, de franska kungarnas gamla kröningskatedral. Prinsen lät en kyrklig kommission undersöka hennes andliga upplevelser. Hon godkändes och prinsen började lita på Jeanne.
Den beslutsamma tonårsflickan bad nu om soldater. Hon red själv i spetsen, klädd i vit rustning och ett banér med Jesu och Marias namn. Överraskande intog hon staden Orleans. Ytterligare militära framgångar gav snart hopp åt det förtvivlade landet. Jeanne ledde hären från seger till seger, och när Karl VII kröntes i katedralen i Reims 1429 stod hon intill honom med sitt banér.
Kungen måste ha haft blandade känslor. Hans succé byggde på en bondtös. När Jeanne även ville befria Paris backade kungen och belägringen måste avbrytas. Strax därefter kämpar Jeanne modigt mot burgunderna framför staden Compiègne. När engelska hjälptrupper plötsligt ansluter försöker hon fly in i staden men borgporten är stängd. Folkets hjältinna hamnar i burgundernas fångenskap, sätts i en järnbur som ett vilt djur och förs genom landet under spott och spe. Den franske kungen verkar inte göra något för att få henne fri. Hon säljs till engelsmännen för en stor summa pengar.
Sviken av kyrkans män
Jeannes martyrium möjliggjordes av några av kyrkans män som hade sålt sig till engelsmännen. En hastigt sammankallad inkvisitionsdomstol anklagar henne för häxeri. Kan hon bevisa att hennes röster inte kom från djävulen? Är det inte mot naturens ordning att som kvinna bära manskläder? Jeannes svar är enkla och självsäkra, värdiga ett helgon som vet att Gud är på hennes sida. Men hon är ingen teolog och har svårt med listiga kuggfrågor. Hon får ett falskt löfte om bättre förhållanden ifall hon accepterar att bära kvinnlig dräkt och lyda prästerna. Jeanne kräver att få sin sak prövad av påven och det är inte helt klart vad som hände då. Jeanne som inte kunde läsa och skriva påstås ha skrivit under en förklaring att hon underkastade sig domstolen. Det sägs att hon skrattade hysteriskt och inte verkade förstå vad det handlade om. Senare samma dag klädde hon sig i kvinnokläder och en ny frisyr. Hon får en livstidsdom – vilket väckte de engelska soldaternas raseri, de vill se blod!
Jungfrun förväntade sig att hamna i ett kvinnofängelse under kyrkans beskydd men skickas tillbaka till de engelska fångvaktarna, som slår henne blodig och försöker våldta henne. Hon får varken gå till mässan eller ta emot kommunionen som man lovat henne. När hennes kvinnokläder stjäls tvingas hon klä sig som man igen, vilket hon inte har något emot, säger hon, eftersom de bättre skyddar mot övergreppsförsök. Tonåringen kräver nu att få ha kvinnligt sällskap som utlovat. Hon ångrar att hon underkastat sig domstolen. Trotsigt drar hon tillbaka allt hon medgivit.
Skamfull avrättning
Engelsmännen är förtjusta. Saken kan tas upp igen. En kommission av teologer stämplar Jeanne som oförbätterlig återfallsförbrytare, hon exkommuniceras av den lokale biskopen och överlämnas till de världsliga myndigheterna som snabbt lägger upp ved till bålet. Jeanne får bikta sig och ta emot kommunionen och iklädd ett långt linne förs hon ut, omgiven av åttahundra engelska soldater. På huvudet sitter en hög mössa på vilken anklagelserna står: heretiker, återfallsbrottsling, avfälling, avgudadyrkare. Jeanne ber ständigt till Gud, åkallar Jesus, Maria och helgonen. Mitt i lågorna ropar hon på ärkeängeln Mikael och ser ständigt på ett krucifix som ställts upp. Hon upprepar att hennes uppenbarelser inte är påhittade. Hon ber folkmassan förlåta henne allt fel hon gjort och prästerna att läsa mässan för henne. Alla är skakade. Engelska kungens sekreterare utbrister: ”Vi är förlorade: det är ett helgon vi bränt; hennes själ är säkert i Guds hand, för mitt i lågorna ropade hon hela tiden Jesu namn.”
Den skamfulla avrättningen blev ett moraliskt nederlag för engelsmännen. Snart var de utdrivna ur landet. Påven återupptar fallet och 1456 rentvås hon högtidligt från alla anklagelser. Jeanne D’Arc, ”häxan” som ville rädda sitt land, helgonförklarades 1920.
(Katolska liturgiska nämnden)
