Krymplingskortet

Annika Taesler, Albert Bonniers Förlag, 2023

En framgångsrik journalist föll i vuxen ålder av sin häst och skadade sig så allvarligt att hon förlamades. Hennes hjärna blev oskadd, men livet förändrades i grunden. Annika Taesler sitter numera i en specialgjord rullstol som drivs automatiskt och måste ha hjälp med allt från morgon till kväll. Hon kan inte röra sig med egen kraft men är fortfarande vid gott mod. Hon har lärt sin dotter att det är fullt normalt att omges av assistenter, de finns överallt, likt möbler i bakgrunden, och dottern har anpassat sig till dem; de är ju moderns armar och ben.

Man märker boken igenom att ­Taeslers budskap är att väcka debatt över den ”grupp” hon tillhör, de funktionsvarierade, både de som fötts med avvikelser och de som förvärvat dem senare i livet. Vidare tar hon upp olika öden. Vissa funktionsnedsatta blir berömda och får erkännanden trots sitt handikapp, andra hyllas genom sitt handikapp. Och varje person med variation blir del av statistiken. Många betraktas av omgivningen som en i mängden vilket skapar bekymmer, då de ses som ett kollektiv i stället för individer. Då samhället ska förstå de funktionsnedsatta kan det bli bekymmer eftersom alla behöver individuella grader av hjälp, utförd på många olika sätt och är anpassad efter individen i sig själv.

Taesler menar att man behöver bryta synen på funktionsnedsatta som ett kollektiv och skapa en ny förståelse för funktionsvarierade personer. Hon har ofrivilligt blivit ett språkrör för sin grupp och det gör hon med bravur. Personligen ogillar hon plakatpolitik men har accepterat sin position som hon använder sig av. Genom att vara en symbol för de utsatta i liknande situationer kan hon göra mer än de flesta andra. Hennes bok kan tjäna som hjälp åt andra i liknande situationer och ger en förståelse för assistenters roll. En bok väl värd att läsa.

Daniel Lange