Strapatser i helgonens fotspår – en reseskildring

Siluana Tengberg OSB, Veritas förlag, 2023

När benediktinsystern Siluana Tengberg får chansen att åka tre månader till Italien för att delta i en kurs om formation och den benediktinska spiritualiteten får hennes medsystrar i Jesu Moder Marias kloster i skånska Mariavall följa med, via breven hon skriver hem. Och via ­Veritas förlags utgivning får vi andra också vara med i stort och smått – skavsår och helgonbetraktelser.

Att genom böcker få följa med besjälade människor på resa till heliga platser är verkligen suggestivt. Om jag glömmer dig, Jerusalem (Artos & Norma, 2009) av Sofie Hamring OP och Jesus – en resa genom hans liv (Libris, 2014) av James Martin S.J. är för mig oförglömliga läsupplevelser.

I Strapatser i helgonens fotspår får vi möta Benedikt av Nursia genom platserna syster Siluana besöker: ungdomen i Rom där han reagerar mot det mänskliga förfallet, eremitgrottan där han levde flera år och ”bebodde sig själv”, det första klostret vid Subiaco och sen det sista vid Monte Cassino.

Särskilt tagen blir jag av hans gemenskap med Scholastica, hans själsfrände, som han unnade sig att möta en gång om året och blev begravd bredvid. Bland många fina foton i boken finns ett av deras gemensamma relikskrin.

Tänk om det fanns en bok som utforskade och jämförde de stora helgonens relation till sin andra ”andliga hälft;” förutom Benedikt och Scholastica, Franciskus och Klara, och inte minst sankt Hieronymus och sankta Paula som tydligen satt och översatte bibeln i grottorna bredvid varandra i Betlehem.

En stor behållning är också andliga iakttagelser, som i förbifarten, som att ”människor som är ljus alltid har många skuggor att kämpa med”. Och att Benedikt behövde frigöra sig från sina föräldrar för att kunna ”prioritera vad den himmelske Fadern säger, inte den jordiske”.

Greger Hatt