Gårdagens sanningar – nu osanningar?

Foto: Wikimedia Commons

Replik på diakon Göran Fäldts debattinlägg Kan man upphäva den eviga lagen?

Diakon Göran Fäldts inlägg om den eviga lagen är för mig utan innehåll, tyvärr. Min naturvetenskapliga utbildning kan svårligen förenas med följande skrivelse i Katolska kyrkans katekes, som han citerar: ”Skapelsens skönhet återspeglar Skaparens oändliga godhet och att den bör framkalla vördnad från människans sida och leda till att hon underordnar Gud sitt förnuft och sin vilja”.

Jordens klimat uppvisar en skiftande historia genom sina 4,5 miljarder år, från hett till djupfryst till behagligt, nu på väg att bli överhettat genom våra gärningar. Då liv väl uppstått har naturliga, storskaliga katastrofer inte kunnat utplåna det. Livet har förgrenats till den mångfald vi nu känner till. Vi påminns också om naturens krafter i form av jordbävningar, naturbränder, översvämningar som tar liv och egendomar. Livet, även det mänskliga, fortsätter att utsättas för stora påfrestningar. Darwins upptäckt om livets evolution genom anpassning och sexuellt urval visar också att det pågår en oupphörlig kamp i naturen. Då ifrågasätts alla påståenden om att vi ska leva i harmonin med naturen. Så, var finns skönheten?

Vid tiden för Bibelns tillkomst hade dess författare ingen aning om att miljontals människor levde på den amerikanska kontinenten. Förbindelsen mellan den gamla och nya världen skapades ju först 1492. Evangeliets spridning är en viktig uppgift för kyrkan, men jag har svårt att förlika mig med det historiska faktum att erövring av Amerika också ledde till en utrotning av uppemot nittio procent av de stora befolkningarna. Orsaken var alla infektionssjukdomar som européer omedvetet medförde, och som befolkningar där aldrig varit i kontakt med. Människor i Eurasien hade domesticerat många olika djur och hade utvecklat en immunologisk anpassning som saknades i de nya kontinenterna.

Kyrkans egen historia är också full av brutalitet mot oliktänkande. Människor brändes på bål för uppfattningar som kyrkan nu erkänner som rimliga. Var fanns godheten då, varför var tankefriheten så begränsad?

Bibeln säger inget om livets förändring genom evolution eller att naturen är full av farligheter som ständigt prövar livet. Det finns ingen varning i kyrkans förkunnelse under två tusen år att vårt arbete och bruk av naturens gåvor, mineraler, malmer och stenkol samt olja och användningen av dessa i alla fantastiska maskiner, som underlättar våra liv, kan leda till vår undergång. Kyrkan har välsignat hårt arbete, exempelvis i encyklikan Laborem exercens (1981). Allas vårt arbete tycks leda till ett överutnyttjande av jordens olika resurser, miljöförstöringar, utrotningar av olika habitat och en snabbt annalkande klimatkris.

Nu är vi åtta miljarder människor, och prognoser pekar mot tio miljarder om ungefär tjugo år. Mat, hus, skolor, äldreboende behövs, vattenförsörjning måste tryggas, bränslen för alla maskiner måste finnas. Vågar vi ta obekväma beslut för att undvika katastrofen? Vågar vi släcka den osynliga eld som driver våra liv?

Närläsning av encyklikorna Rerum Novarum (1891), Laborem exercens, Laudato si´ (2015) och den apostoliska uppmaningen Laudate Deum (2023) visar en helomvändning i kyrkans social- och miljölära. Gårdagens sanningar är nu osanningar. I Laborem exercens betonas människa överhöghet över naturen, arbetet sägs utveckla människan: ”Människan är Guds avbild, till en del genom det uppdrag hon har fått av Skaparen att lägga under sig jorden och råda över den” (del 2, §4).

Lite längre fram står:” ”När människan genom sitt arbete i allt högre grad gör sig till herre över jorden och när hon, likaså genom arbetet, befäster sitt herravälde över den synliga världen, håller hon sig vid varje tillfälle och i varje fas av detta skeende inom ramen för Skaparens ursprungliga ordning” (del 2, §4). Miljö och klimat nämns inte.

I de senaste dokumenten, Laudato si´ och Laudate Deum, finns ett yrvaket intresse för miljön, som i Laudate Deum mynnar ut i påvens förtvivlat rop: ”Yet, with the passage of time, I have realized that our responses have not been adequate, while the world in which we live is collapsing and may be nearing the breaking point.” (dokumentet är ännu inte översatt till svenska, red.anm.)

Vad är mest angeläget att besvara om kommande generationer ska kunna begrunda skapelsen skönhet?

Peter Marinko, Uppsala


Med denna slutreplik är debatten på Km:s webb om detta ämne över:

Nej, man kan inte upphäva den eviga lagen!