Skymningens tid

Catherine Nixey; översättning Linus Kollberg; Fri tanke, 2023

Nixey är journalist och antikvetare, utbildad i Cambridge. Hon skriver ledigt, vilket borgar för en lättläst och fängslande framställning. Bokens tema framgår av undertiteln Kristendomens förstörelse av den antika världen. Kristendomens ”seger” under senantiken är resultatet av att man nu kunde sätta våld bakom anspråken att de hedniska kulterna skulle raderas ut.

Nixey har gett oss en starkt polemisk framställning, som behöver kompletteras med ett mera traditionellt synsätt, enligt vilket kyrkan består av såväl helgon som rötägg, inte enbart av de sistnämnda. Nixey är kunnig och har lyft fram en mängd intressant material. Min kritik gäller det ensidiga stoffurvalet, som utelämnar sådant som talar till kristnas fördel. Ett exempel kan nämnas: Den nyplatonske skolledaren Damaskios tvingades lämna Aten år 529 och fly till det persiska riket. Men Nixey nämner inte att han efter några få år valde att återvända till Aten, där han tydligen kände sig säker. Den sortens uteslutningar av relevant material förstör mycket av trovärdigheten i den bild av den senantika kyrkan som hon tecknar. Detta gäller också bokens upptakt med en skildring av förstörelsen i Palmyra, där hon i själva verket skriver om IS:s härjningar därstädes (boken skrevs när dessa pågick som värst), tydligen för att kyrkan ska drabbas av guilt by association. Många kyrkofäder studerade i själva verket i ”hedniska” filosofskolor, och så vidare.

Trots detta är boken väl värd ett ingående studium; den visar på ett perspektiv som ofta har blivit förbisett, sådana sidor i kyrkans historia som alla inte är så glada över idag. Men läsningen förutsätter sakkunskap, så att läsaren inte aningslöst anammar bokens budskap utan förhåller sig kritisk också till detta.

Tord Fornberg