Hand i hand med barnen till Treblinka

Margit Silberstein; Albert Bonniers förlag, 2024

Janusz Korczak (född Henryk Goldszmit) var en polsk-judisk läkare och pedagog som gjorde det till sin livsuppgift att ta hand om föräldralösa barn. När Tyskland under Andra världskriget ockuperade Polen och tvingade judar att bosätta sig i Warszawa-ghettot, och barnhemmet som Korczak ledde tömdes, valde Korczak att följa de föräldralösa in i svälten, sjukdomarna och dödsstanken innanför murarna. När nazisterna deporterade invånarna i ghettot vandrade Korczak tillsammans med de föräldralösa till tågstationen, till tågen med destination Treblinka, där han mördades tillsammans med de föräldralösa.

Ja, detta är en aspekt av Korczaks liv: hans hjältemodiga död tillsammans med sina skyddslingar. Men man får inte glömma det som Silberstein berättar om resten av Korczaks rika liv: hur han med en ny pedagogik, som ger vågor in i vår tid, valde att se barnet inte bara som en vardande människa, utan som en individ, värd att tas på allvar för sin egen skull. Vi får lära oss om Korczaks experimentella barnhemsdemokratier, där barnens vilja fick stort utrymme. Barnhemmet tog emot både katolska och judiska barn, men institutionen blev en fredad zon i en tillvaro genomsyrad av antisemitism.

Hand i hand med barnen till Treblinka berättar på ett engagerat vis om kampen för mänsklig värdighet i miljöer där sådan verkade allt svårare att finna. Korczak står i centrum för berättelsen, med sitt mod, sin bitskhet och sin egenartade karaktär, men röster omkring honom och andra röster ur ghettot bryter också fram, allteftersom katastrofen tvinnas hårdare omkring de förföljda. Vi läser, skakas, och kan kanske, kanske – i bästa fall – själva få impulsen att agera för att befästa mänsklig värdighet där vi står. Även om vi inte ställs inför sådan obegriplig ondska som Korczak gjorde.

Andreas Creutz