”Kyrkans mål är sanningen”

Med anledning av SVT:s rapportering om en vuxen kvinna, som 2012 berättade om en händelse rörande en munk som sexuellt ofredat henne elva år tidigare – när kvinnan var 22 år gammal – har Katolskt magasin talat med monsignore Jorge de Salas, biskopsvikarie för kyrkorättsliga frågor.

Jorge de Salas är glasklar när Katolskt magasin träffar honom för ett samtal. Dagen före har Sveriges Television rapporterat om ett fall gällande en kvinna, som berättar att hon blivit sexuellt ofredad av en munk, vilket kvinnan berättade om för olika representanter för stiftet 2012, elva år efter att händelsen ägt rum.

SVT har även utförligt rapporterat om den utredning av händelsen som kyrkan gjorde. Två jurister, Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare och nuvarande förbundsordförande i Brottsofferjouren, samt Johanna Björkman, före detta åklagare, har i intervjuer med SVT uttalat sig kritiskt om utredningen, och beskrivit den som ”undermålig”. Jorge de Salas instämmer:

– Protokollet från det möte som hölls var tyvärr dåligt – där har de två juristerna helt rätt. Men det är viktigt att framhålla att mötet, och det protokoll som skrevs efteråt, inte utgjorde en del i en regelrätt kyrklig internjuridisk process, eftersom händelsen vid det laget var preskriberad. Det var ett samtal som hölls för att starta en utredning. Men tyvärr, det dröjde för länge innan alla parter hade skrivit under protokollet, och vissa delar hade utelämnats eller var inte helt korrekt återgivna. Därför godkände jag inte protokollet för egen del, jag läste det bara och undertecknade det med ett vidi (”sett” på latin).

Kort preskriptionstid

I SVT har juristen Johanna Björkman beklagat sig över vad hon kallar ”katolska kyrkans parallella rättssystem”. Hon är även kritisk till att kyrkan inte någon gång under mötet – enligt protokollet – uppmanade kvinnan att anmäla det som hänt till polisen. Jorge de Salas förklarar:

– Polisanmälan togs aldrig upp under mötet. Preskriptionstiden för sexuella övergrepp är fem år, både civilt och inom kyrkan, och händelserna hade ägt rum elva år tidigare. Men självklart behövde vi i kyrkan gå till botten och få fram sanningen bakom det kvinnan berättade, både vad gäller hennes och munkens version. Mötet hölls för att starta detta arbete och för att hjälpa munkens superior, som var ansvarig för ordens egen utredning. Men det handlar inte om ett ”parallellt rättssystem” – det är kyrkans interna utredning.

– Tanken var att kvinnan efter mötet skulle skriva en formell anmälan mot ordensbrodern, som skulle skickas till de överordnade i Rom. Mötet hade därför karaktären av ett inledande samtal.

– Stiftet ville att anklagelserna skulle utredas. Man ville vara helt på det klara med vad som hade hänt, för att se vad kyrkan borde ändra, förbättra och åtgärda.

Positiv till granskningen

Jorge de Salas är på många sätt positiv till granskningen:

– Det visar att kyrkan har en viktig roll. Hur vi agerar är viktigt, och vi måste hela tiden lära oss och göra vårt bästa. Vi nöjer oss inte med att vara ”ganska bra”, trots att vi som kyrka har väldigt begränsade resurser. Vårt mål är sanningen. Och det finns ingen plats för övergrepp i kyrkan. Varje fall är hemskt.

Samtidigt beklagar han att den information som SVT valt att offentliggöra inte varit mer nyanserad.

– Det är många aspekter av det som hänt, som vi av hänsyn till de berörda inte kan informera om.

Till sist förklarar Jorge de Salas den påvliga sekretess, som påven Franciskus lyfte i en kungörelse den 17 december:

– Den påvliga sekretessen har historiska anor tillbaka till den tid, då Heliga stolen mer sågs som en nationalstat. Precis som de flesta länder har vissa typer av information som hemligstämplas, har Vatikanen hittills kategoriserat bland annat informationen i utredningar om prästers övergrepp mot minderåriga med påvlig sekretess. Det har betytt att civila domstolar och andra myndigheter inte har kunnat begära ut utredningar efter att de avslutats. Detta har man nu gjort om. Samtidigt slog man fast för samtliga stift att alla fall, som rör övergrepp mot minderåriga och som inte är preskriberade, måste rapporteras till polisen.

Text: Helena D’Arcy