Stå ut med de andra
Sofia Camnerin, Verbum, 2023
Hur arbetar vi med enhet, helande och försoning utan att antingen gå under i frustration över hur trögt det är eller förtränga svårigheterna och hamna i en rosenskimrande naivitet? Sofia Camnerin som tidigare suttit i ledningen för Kyrkornas världsråd i sexton år och varit biträdande ledare för Equmeniakyrkan i nio år vet vad hon talar om, när hon utreder detta i boken Stå ut med de andra, nyss utkommen på Verbum förlag. Equmeniakyrkan bildades 2011 som en sammanslagning av Svenska Missionskyrkan, där Sofia tidigare var pastor, Svenska Metodistkyrkan och Baptistförbundet.
Boken är mycket praktisk och konkret, men samtidigt ingen enkel receptsamling med expertråd som det finns så gott om idag. Sofia är mor till tre barn, varav ett med särskilda behov, och boken bygger på erfarenheter som spänner från den högsta ledningen i Kyrkornas världsråd till att hantera utmanade situationer i den egna familjen. Camnerin är ödmjuk med att hon som människa är sårbar och misslyckas, men vet varifrån hon hämtar sin kraft och inspiration: Guds kärlek, Jesus, Anden som stöder oss i vår svaghet och i vår bön vädjar för oss med rop utan ord (jämför Rom 8:26–27).
Teologiskt sätter författaren ord på detta genom att hänvisa till den kristna trons centrum, Jesus Kristus som i sig själv är föreningen av Gud och människa. Ambivalensen finns där, paradoxerna, mysteriet, men allt måste inte förklaras, menar Camnerin.
Men när vi genom våra liv försöker begrunda detta och hitta tolkningsnycklar bidrar vi till Guds rikes konkreta tillväxt redan här på jorden. Jag tror det är detta Sofia Camnerin tagit på allvar och försöker leva efter. Hon är ingen karriärmänniska utan går in för att tjäna och söka svar på hur man bäst förverkligar de etiska utmaningar man står inför. Man har i Kyrkornas världsråd infört en ordning som bygger på konsensusbeslut, vilket inte betyder att man alltid uppnår enighet, men att man då hellre konstaterar att man inte är eniga än att fatta ett majoritetsbeslut som många inte skulle vara tillfreds med. Man har tagit fram följande kriterier för beslutsfattande i moraliska frågor: Leder beslutet till helighet? Bygger det upp gemenskapen? Leder det till livets fullhet för alla? Reflekterar det den kärlek genom vilken världen ska känna igen Jesu lärjungar?
Men att sitta i Kyrkornas världsråds centralkommitté är sannerligen inte lätt. Författaren konstaterar: ”Det finns få saker som går att jämföra med att sitta i ett rum där alla världens konflikter finns närvarande på ett eller annat sätt.” Ett konfliktämne som kommit upp var Rysslands anfallskrig mot Ukraina och rysk-ortodoxe patriarken Kirills stöd av detta, vilket upprört många. Trycket var hårt på Kyrkornas världsråd att helt enkelt sparka ut rysk-ortodoxa kyrkan ur gemenskapen. Jag gissar att en drivkraft till att skriva boken var att bearbeta våndan över detta svåra beslut, där det handlade om att se komplexiteten och stå emot trycket att göra det som för stunden, av många, syntes det enda moraliskt anständiga. Sofia Camnerin är inte den som ger upp för svårigheter och väljer enkla lösningar utan framhärdar i att gå till botten med frågorna, tänka över vilka tolkningsmodeller hon utgår från och motivera grunden för sina ställningstaganden. Det har resulterat i denna bok som är en lysande framställning i konflikthantering med allmängiltig bredd som knappast lämnar någon oberörd, utan inspirerar läsaren att gå till botten med sina egna motiv.
Ledmotivet är att lösa konflikter, utan att klippa banden med motståndaren och förskansa sig i olika läger och därmed bidra till polariseringen. Tro inte att du alltid vet bäst och lägg ner ambitionen att få alla andra att tycka som du själv. Ekumenisk enhet grundad på en alltför ensidig syn på det allomfattande goda gör att mångfalden osynliggörs och riskerar att dölja olika typer av erfarenheter samt verkliga sår och lidanden som behöver komma till uttryck för att ett verkligt helande skall vara möjligt.
Bengt Malmgren
