¡Fiesta Barroca Latina!

Ensemble Villancico, dir. Peter Pontvik, Caprice CAP 21940

Barock kyrkfest i Latinamerika. Glädje, sång och dans. Uppsluppet men behärskat. Det är scenariot för det nya albumet från Ensemble Villancico, Peter Pontviks stockholmsbaserade barockmusikgrupp som fokuserar på bortglömd gammal musik från Latinamerika.

Vaya de gira!, ”Dansa ni, till bäckars och fontäners klang, dansa då Gud är född”, inleder festen, en jacara, synkoperad tretaktslåt med en medryckande melodi och en text som en from kyrkovisa. Och i själva verket är många av numren från början psalmmelodier som slagit rot i folkets hjärtan och blivit danslåtar för fester på kyrkbacken efter mässan.

Barockens Latinamerika är en färgrik blandning av indiansk ursprungsbefolkning, slavar från Västafrika och deras ättlingar och så den europeiska överklassen med politiska och kyrkliga ledare. I texthäftet läser vi om ”Chiquitania, jesuiternas forna fäste mitt i den östbolivianska djungeln. Där möts lokalinvånarna utanför kyrkan efter den avslutade mässan för att ackompanjera traditionella danser med flöjter och trummor”.

Spanska, guarani, mapudúngún, mochica och latin blandas i de ibland fromma, ibland humoristiska texterna.

Ensemblens ledare Peter Pontvik, nu 60 år, har i snart trettio år presenterat det mustiga och varierade musikaliska arvet för svenska lyssnare. Här finns till exempel cachuan, den urgamla andinska folkdansen som absorberades av kyrkan och blev bärare av kyrkliga, paraliturgiska texter, som Cachua Niño il mijor quey logrado, ”Detta barn är det bästa som funnits…”, en uppsluppen juldans ur sångsamlingen Codex Trujillo del Peru från 1780-talet.

Med sin nya CD bjuder de tio medlemmarna i Villancico under Peter Pontvik på glädje och underhållning som bottnar i kyrkans festligheter och firanden. Sträng och allvarlig kunde hon vara, men knappast någon pryd glädjedödare.

Kaj Engelhart