De läste Dante – Från Boccaccio till Tage Danielsson

Conny Svensson, Carlssons Bokförlag, 2020

Författaren till Den gudomliga komedin, Dante Alighieri, dog i september 1321. Ett välkommet bidrag till sjuhundraårsminnet utgörs av professor emeritus Conny Svenssons De läste Dante. Här får vi möta trettiotalet danteläsare och danteuttolkare – alltifrån ”föregångaren Boccaccio” som kunde tala om poeten som ”en Gud på jorden” till Tage Danielsson som i boken respektive filmen Mannen som slutade röka ger en högst egensinnig tolkning av komedin.

Kan man närma sig en av världslitteraturens främsta utan förkunskaper? De som först läste Den gudomliga komedin var bekanta med de klassiska författarna, de kunde sin bibel och kände till personerna som figurerade. Att i dag hitta någon med associationer till de runt femhundra namnen i Inferno är inte lika lätt. Och Dantes världsbild är en annan än vår.

Varje tid och varje läsare har – konstaterar Svensson – sin Dante. Högst rimligt – och riskfyllt. Svensson exemplifierar med den förste svensk som fördjupade sig i Dantes verk, 1800-talsforskaren Carl Wilhelm Böttiger. När poeten ger påven Bonifatius VIII en plats i helvetet ser Böttiger Dante som vapenbroder och prisar sin lycka ”att vara född protestant”.

Olof Lagercrantz, en annan av de danteläsare Svensson tar upp, gav år 1964 ut vad som blev en internationell bestseller: Från helvetet till paradiset. Texten bör dock läsas med urskiljning. Lagercrantz lyfter fram en politiskt korrekt Dante, en religiös skeptiker ”som blinkar konspiratoriskt till likasinnade och initierade läsare när han smusslar in djärv religionskritik mellan raderna”. Svensson själv skriver flera gånger att det är vanskligt med anakronismer à la Lagercrantz med flera – det går inte att lösgöra Dante från medeltidens föreställningsvärld. I bokens sista kapitel tycks han dock byta sida: ”Vi kan bortse från det som varit aktuellt men för oss blivit litterärt ointressant. Dit hör teologin i Divina ­Commedia.”

Men att bortse från teologin är att göra våld på texten. I ett brev till vännen och beskyddaren Can Grande anger Dante hur komedin borde läsas. De gestalter som agerar i Inferno, Purgatorio och Paradiso har förvisso jordiska förebilder men – betonar han – innehållet ska först och främst tolkas allegoriskt, tropologiskt och anagogiskt.

Blir det svårbegripligt? Googla – eller låt danteöversättaren och kommentatorn Dorothy L. Sayers fungera som humorfylld ledsagare! Vad Svensson skriver om Sayers i De läste Dante lockar förhoppningsvis nya läsare:

I stället för att skriva kortfattade och därmed föga upplysande kommentarer som läsaren snabbt skummar igenom, ger hon sig i kast med problemen. Frågor rörande Dantes teologi och världsbild utreds ingående. Filosofiska spetsfundigheter konkretiseras pedagogiskt med exempel ur vardagslivet. Olikfärgade knappar i ett glasskrin används i belysande resonemang kring medeltida begrepp som materia och form.

Dante dog för sjuhundra år sedan. Den gudomliga komedin, med dess gestaltning av en pilgrims vandring mot Empyréen – Guds, änglarnas och de saligas eviga boning – förblir odödlig.

Margareta Murray-Nyman

Fotnot: Dantes vandring via Inferno och Purgatorio, skärselden, till Paradiso inleds skärtorsdagens kväll jubelåret 1300 och sträcker sig över en vecka.